Jag läste Aidan Chambers böcker om boksamtal flera gånger under min utbildning och har inspirerats mycket av dem. I somras kom de i en samlingsvolym, bearbetad och redigerad med titeln Böcker inom och omkring oss utgiven av X-publishing, som också skickade ett recensionsexemplar.
Två saker slog mig, hur mycket av Chambers tankar som jag har i ryggraden och hur nyttigt det trots detta var att läsa om det han skrivit. Ordet varför, som Chambers är allergisk mot, använder jag till exempel lite väl ofta, trots att jag mer och mer säger ”Hur vet du det?” eller ”Intressant, berätta mer?” eller något liknande.
Det gäller att akta sig för att göra boksamtalet till ett förhör och det skulle jag säga är Aidan Chambers viktigaste budskap. Läsningen ska inte vara en test och läraren ska inte ha ett facit. Visst är det självklart, men ibland luras även jag att leta rätta svar, istället för att bara uppskatta samtalet.
Jag prövade en total kopia av Chambers boksamtal igår med min klass, där många är osäkra på sin svenska och också på sin förmåga att tänka själva. Du kan läsa mer om samtalet här, men faktum är att alla, inklusive den elev som bara studerat svenska den här terminen, kunde tillföra något till samtalet. Det var häftigt.
Vad är det då Chambers säger? Att böcker ska finnas tillgängliga, att de ska användas och att eleverna ska få läsa varje dag utan några som helst krav på att redovisa det de läst. Det är grunden för alla elevers läsutveckling.
Han skriver också om vikten av högläsning för elever i alla åldrar, om inte annat för att alla ska uppleva samma text samtidigt. Det är också smart med tanke på tiden, som inte sällan är begränsad. Att läraren läser en text högt gör att alla blir klara samtidigt. Inte behöver stressas och ingen behöver sitta och vänta.
I boken finns många konkreta tips på hur läraren kan lägga upp bra boksamtal och jag tycker verkligen att du ska läsa den om du inte gjort det och faktiskt också läsa om den även om du läst den tidigare. Jag blev helt klart inspirerad. Det är bra att bli påmind om viktiga saker ibland och läsning i skolan är helt klart viktiga saker. Samtalsformen skulle också kunna användas i bokcirklar för att få igång lite mer avslappnade och roliga bokprat.
Det är verkligen något speciellt med högläsning. Jag minns att vår lärare gjorde det för oss på högstadiets senare årskurser. Hur vi fnissade i början men sen föll vi som furor för det och älskade de stunderna varje vecka.
Jag har försökt med högläsning men jag är så dålig på det. Tappar andan och blir torr i munnen efter en liten stund. En gång lyssnade vi dock gemensamt på en ljudbok och det var ju i princip samma sak. Det borde jag nog göra om. I övrigt så gillar jag Chambers.
Jag använder också Chambers metod för boksamtal i skolan. Det är så kul! Vi kör en variant i vår bokcirkel också. Man bara måste gilla den där karl och hans tankar kring boksamtal.