Ibland lär man sig något nytt. Jag lärde mig till exempel att det finns folk som alltid hör det de läser i huvudet. Som musik. Konstigt.
Jag har tänkt en hel del på det här och insett att jag visserligen inte hör röster, men väl ser en massa bilder. Som bio i huvudet, men faktiskt utan ljud. Lite konstigt det också kan tyckas.
När jag i helgen har läst Adonis av Jens Liljestrand har vännerna levt i mitt huvud. Både när jag läst, men kanske främst mellan lässtunderna. En riktigt bra bok stannar i huvudet även då jag inte läser. Som en film ibland, men oftast som ögonblicksbilder. Inte alltid så skarpa, men fyllda av både färg och känslor.
Jag ser vännerna, deras leenden, deras gester. Jag ser dem både unga och gamla. De sjunger och då kommer även ljudet, men de talar inte. Jag ser sommarstugan de träffas i, festlokalerna de sjunger i, kyrkan där en av dem begravs. Jag ser joggingturerna, kräftporslinet och tårtan till Liam 5 år.
Det är några sidor kvar innan jag kan skriva om boken som helhet, men tills dess njuter jag lika mycket av boken som av bilderna som just nu far igenom mitt huvud.
Jag hör ofta det jag läser men inte alltid. Ibland kommer jag på mig själv med just detta. Det beror lite på hur mycket jag lever mig in i boken och vilken lästakt jag kommit upp i. Men det här med bilder som du beskriver upplever jag också ofta. Och då gärna när jag inte läser. Ibland har jag levt mig in i böcker så mycket att jag måste tänka en gång extra; var det där mitt minne eller bokens…? Snacka om lässkadad 😉
Precis, det känns som riktiga minnen, men de är ju inte mina. Eller mina, men ingenting jag upplevt på riktigt.
Så är jag också – fattade nog inte riktigt det där med att höra texten i enkäten, just för att jag ser bilderna när jag läser. Däremot, att läsa en text av t ex Mark Levengood är omöjligt utan att höra hans röst i huvudet. Men då är det ju en redan välkänd, definitiv, röst som ”hörs”. Mycket irriterande är det när det händer…
Just Levengoods röst går igenom, det är faktiskt sant. Och visst är det irriterande.
jag ser också bilder utan ljud, ibland som en film, ibland som en teaterföreställning eller en händelse i vardagen…beroende på bokens innhåll och upplägg
Det där har jag funderat mycket på eftersom jag läser ganska långsamt. Folk säger att man inte ska höra orden om det ska gå snabbt, men jag förstår inte riktigt…Kan det ha med koncentration att göra? Jag har inte mycket till koncentrationsförmåga…
Tror du inte att det har att göra med vilket sätt du lär dig på? Om du är auditiv eller visuell? Jag har grymt svårt för att ta till mig instruktioner i tal, måste läsa.
När jag lyssnar på en bok ser jag också bilder
Det går för långsamt när jag lyssnar och jag försvinner iväg. Har väldigt svårt för att koncentrera mig när jag lyssnar.
det hade jag också och går det för lång tid mellan två ljudböcker måste jag lära om att lyssna…för jag tror att det beror på att vi har vant oss av med förmågan att lyssna själva…den måste vi träna upp för att få en behållning…i början var det ”börja om från början” som gällde lääänge men jag gav mig inte…prova att gå ut medan du lyssnar 🙂
Jag har lärt mig att lyssna till sommarprogram när jag promenerar. Då kan jag snurra iväg i mina egna tankar under musiken.
en bra början kanske 😉
Jag hör ofta böckerna jag läser, men jag kan se bilder också. Inte lika ofta, dock.