Veckans bokbloggsjerka handlar om dåliga böcker vi läst och frågan Annika ställer är följande:
Vilken är den sämsta bok som du faktiskt har läst ut och varför var den så dålig?
Livet är för kort för att läsa dåliga böcker, men trots detta har några riktiga bottennapp blivit utlästa. Ofta handlar det om bristen på böcker, som under en riktigt lång resa under våren 2000. Då läste jag Blecktrumman av Günther Grass, kanske den sämsta bok jag läst, som troligen är skulden till min totala hang-up gällande tysk litteratur. Så tråkig, så intetsägande och med en galet obehaglig huvudperson som jag tyckte riktigt illa om.
Ofta blir böcker dåliga om jag inte alls kan förstå eller relatera till huvudpersonen. Senaste gången det hände var när jag läste Jonathan Safran Foers omtalade och haussade Extremely Loud & Incredibly Close. Trots att jag inte gillade boken har jag dock inte gett upp författaren. Det var tillräckligt intressant för att undvika.
Dåliga deckare har det slunkit ner ett antal. En dålig deckare har enligt mig en icke trovärdig historia med logiska luckor och ett dåligt språk. Gillar jag inte huvudpersonerna är det också rätt kört. Två exempel på detta är I de lugnaste vatten av Viveca Sten och Östermalmsmorden av Lars Bill Lundholm. Två författare jag inte kommer att återvända till i första taget.