Årets Man Booker Prize for fiction gick till förhandstippade Julian Barnes för boken The sense of an ending, en kortroman om en man som får ett brev från en advokat och minns sin barndomsvän Adrian. Den låter ganska så bra måste jag säga, även om historien låter komplicerad för 150 sidor. Kan vara en sparsmakad historia av det slag jag brukar tycka om. Funderingar kring minnet, vad vi egentligen minns och huruvida vi minns korrekt eller konstruerar minnen i efterhand verkar intressanta.
Den som vill läsa The sense of an ending eller någon annan bok av Julian Barnes verkar få lita till sin engelska. Till våren kommer vinnarboken dock ut i svensk översättning på Forum Bokförlag, men de gamla titlarna verkar vara slutsålda.
Så här säger Barnes svenska förläggare Viveca Peterson:
Han är en väldigt smart och intellektuell författare och det har genomsyrat alla hans böcker. Det som gör den här titeln speciell är att det finns mer känsla i den. Det är som om varje mening smakar och han går på djupet. Det gör den ännu mer berörande.
Man Booker Prize är ett prestigefullt pris, trots att det kanske inte är så välkänt här och prissumman ligger på 50 000 pund. Inte illa, men äran betyder kanske mer än pengarna, i alla fall officiellt.
Jonas Thente kommenterar som vanligt och ser Barnes som en lite dammig figur. Jag är nog ändå beredd att ge gubben en chans vad det lider.
Finns ju en hel del böcker av Julian Barnes även översatta till svenska, finns på biblioteket, när bokaffärerna bara har färskvaror: Över kanalen, Se in i solen, En världshistoria i 10 1/2 kapitel, England,England… så den här kommer säkert snart.
Ja, jag tyckte också att det lät intressant och var snabb att ställa mig i kö på bibliotekets ex. 🙂 Sen får vi se, det där med engelska är inte riktigt min grej, men ingen av de svenska titlarna som fanns föll mig riktigt i smaken.
Jag köpte den på bokmässan och läser den på tåget nu. Den har någonting helt klart, men inte helt lätt att komma in i trots att den är så tunn. Kanske också beror på att jag läser den när jag är som tröttast på eftermiddagarna.
Blev verkligen generad över Jonas Thentes töntigt nedlåtande kommentar till Barnes och Bookerpriset. Den belönta boken kan laddas ned som e-bok på http://www.amazon.co.uk för långsam njutningsrik läsning av denne klarsynte filosof i vars sällskap man aldrig vet var man hamnar.
I New Yorker numret 24 juli 2000 hade han en hisnande novell förlagd till l700-talets Sverige, Berättelsen om Mats Israelson även återgiven i novellsamlingen The Lemon Table. Han skriver också underbart om mat som i Pedanten i köket.