I Min mamma är snäll och min pappa är utlänning av Emmy Abrahamsson får vi lära känna Alicja, en ganska normal tonåring med en svensk pappa och en polsk mamma. Att hon är så normal som hon är visar sig vara ett smärre mirakel, med tanke på den miljö hon lever i.
Alicja och hennes familj har just flyttat in i ett renoveringsobjekt på Österlen och under sommaren ska huset fixas till. Då passar Alicjas pappa på att fly fältet och det som skulle bli en trevlig sommar urartar till ett toalt kaos. Inte konstigt då Alicjas mamma är smått galen, eller kanske bara polsk.
Hela historien är en orgie i galna händelser och ännu galnare polacker som invaderar huset. Det är släktingar och illegala hantverkare i en salig röra och mitt i det hela ska Alicja försöka vara tonåring, bli förälskad och vara med kompisar. Det går sådär.
När jag började läsa Emmy Abrahamssons bok absolut älskade jag den. Maken till galen bok har jag sällan läst. Ungefär halvvägs in i boken kände jag dock att det blev lite väl mycket så kallade lustigheter och jag orkade inte riktigt med fler galna polacker och mer knäppt mammaagerande.
För mig blir det för mycket, men jag kan tänka mig att många skulle ligga dubbelvikta av skratt hela vägen till sista sidan. Nu ska jag testa boken på en polsk elev och se vad han tycker.
Jag tyckte att den var väldigt rolig (skrattade högt mest hela tiden). Du kan väl meddela sedan hur testningen på polsk elev gick?
Tror att jag saknar humor, alla verkar tycka att den är rolig och det gjorde jag med först. I slutet tröttnade jag dock.
Nejnej, jag tror inte alls att du saknar humor. Jag, som är född i Polen, men uppvuxen i Sverige, tyckte att det var alldeles för mycket som hände hela tiden. Jag kände inte alls igen bilderna av polackerna, det kändes som om en massa fördomar staplades upp på varandra hela tiden. Jag är också nyfiken på vad den polska eleven tyckte. Fast egentligen spelar det ingen roll om det är en polsk eller svensk elev som tycker till, folk har ju olika smak.