Klart jag skriver, men till vad?

Veckans bokbloggsjerka handlar om huruvida de som älskar att läsa också drömmer om att skriva.

Jag vet att alla som är med i jerkan älskar att läsa böcker men jag är nyfiken på om ni även skriver själva?

Liksom Mattias skrev jag galet långa berättelser i skolan om småfolk i skogen. Tror jag fyllde typ 13 skrivböcker. Fram till nian älskade jag att skriva, men på gymnasiet hade jag svenskläraren från helvetet som dödade all skrivlust. Under tonåren skrev jag dagbok efter dagbok med (säkerligen hemska) funderingar om livet. Jag skulle aldrig i mitt liv våga läsa dem själv och än mindre läsa upp dem som man nu kan göra med Skambyrån. Grymt kul att lyssna till dock.

Förr skrev jag också brev i mängder till brevvänner över hela världen. Det blev mer och mer sporadiskt  under gymnasiet, fick ett uppsving när jag studerade i Brighton, men nu var det längesedan jag skrev ett brev.

Numera bloggar jag rätt så friskt, skriver en del i jobbet som till exempel verksamhetsplaner och annat spännande och så har jag ju faktiskt skrivit ena halvan av en lärobok. Korta, avgränsade texter alltså. Jag tror att det är vad jag förmår, i alla fall just nu. Men visst har även jag bokidéer i huvudet. En av dem har jag planerat väl, skrivit en del på, men den får nog ligga till sig några år till. Karaktärerna kommer på besök ibland och utvecklas så smått, men de är inte färdiga. Jag måste komma på varför jag behöver berätta historien och framför allt ha tid att få den på pränt. Tror inte riktigt på det själv.

Jag är dock helt klart en skrivande människa och föredrar att uttala mig i skrift framför i tal. Är mer sammanhängande då.

4 reaktioner på ”Klart jag skriver, men till vad?”

  1. Där ser man hur viktigt det är med känsla när man är svensklärare. Ibland får jag verkligen tänka igenom kommentarer för att inte döda någon skrivlust.

    1. Det viktigaste är nog att diskutera texten utan att tala om vad som är rätt och att eleven har fel. Det är eleverna som är författare och förtjänar respekt, nyfikenhet och tips från läraren.

      1. Ja, precis. Det bästa vore ju om jag skulle ha tid att sitta med varje elev och diskutera varje text. Jag jobbar på att bli bättre!

  2. Tänk det där med brevvänner hade jag nästan glömt, hade massor och penfajtades med kompisar på engelska hej vilt på mellanstadiet. Vilken skrivträning! Tack för att du påminde mig!

Kommentarer är stängda.

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies. 

Rulla till toppen