Jag har nu läst två av de hittills tolv utkomna novellerna från Novellix. Först ut var Johanna Thydells Han tänkte på dem som färger och den var lite för rörig för min smak. Om en man och alldeles för många kvinnor som han inte vågar eller vill komma nära. Bra, men inte fantastisk lyder betyget.
I veckan läste jag passande nog Den skänkta timmen av Julie Zeh. Den handlar om den timme som vi får tillbaka när det blir vintertid. Den handlar också om en skateboard, ett par och en hemlig författare. Jag gillade den skarpt. Speciellt tyckte jag om stämningen och Zehs språk. Jag vill definitivt läsa mer av henne! Tänk om jag kunde få en tysk favorit. Det vore något.
Jag lockas av fler noveller. I väskan ligger nu Jonas Karlssons Spår i snön som också försetts med en lärarhandledning.
Och så till det viktigaste: hur räknar man en novell? Jag brukar egentligen följa regeln ”en bok är en bok är en bok” vilket betyder att en samling med tre böcker är en bok, liksom en mycket tunn också är en. Just i detta fallet känns det dock lite fuskigt att räkna varje novell som en bok. Samtidigt är det ju en. Hmmm.
Jag har valt att skriva upp dem på läslistan för att kunna länka bra, men kommer att räkna dem separat. Hittills i år har jag alltså läst 141 böcker och två Novellix.
Du är en storläsare du! Jag gillar inte noveller för de tar slut så fort!!
Ha det bra!!
Jag lyckas verkligen inte läsa de där novellerna, det tar emot att plocka upp en så liten bok av någon konstig anledning.
Har en i handväskan om jag skulle få en liten stund över. Perfekt format då!