En hösthälsning från finaste Karin Boye som får hjälpa mig att uppskatta hösten lite, lite.

Du bleka, höga höst…

Du bleka, höga höst, du är mig kär!

I ditt lätta dis jag tycker mig skymta

de första trevande aningarnas tid.

Du återkallar i mitt sinne ljusets morgon,

då solen kämpade för att genombryta dunklet,

gryningens timmar, då strävandets blomma,

ännu sluten tätt i sin knopp,

svällde av underbara safter.

Därför är du mig kär, svala, drömmande, disiga höst!