Sansat, men ändå sanslöst

 

Anna och Mats är vuxna människor. De har lyckats genomföra en riktigt sansad och mogen skilsmässa. I alla fall på ytan. Båda har skaffat lägenheter med egna rum till barnen och de försöker göra det nya, splittrade livet värt att leva. Under januari till juni får vi följa dem i jakten på lycka och självförverkligande.

Anna och Mats bor inte här längre är en fristående fortsättning på Ur vulkanens mun och utspelar sig tre år senare. Vi vet egentligen inte hur de tre åren har varit, men jag kan tänka mig att det var svårt att lappa ihop det som höll på att falla sönder redan under semestern på Kreta.  Nu har Molly hunnit bli tio år och Sebbe är en lagom trulig tonåring på 14. De är inte små barn längre och de förstår mer än väl vad som händer.

Mats är fortfarande bitter över Annas mentala snedsteg och känns på många sätt ganska barnslig. Samtidigt är svek svårt. Nu är det dock han som sviker, men det är Anna ännu inte medveten om. Redan innan skilsmässan gått igenom har han träffat en ny, mycket yngre kvinna. Det är hon som valt fondtapeterna som imponerar på såväl Sebbe, Molly och Anna. Det är också hon som på många sätt blir den viktigaste i Mats nya liv. Ibland känns det som om han helst av allt vill sudda bort äktenskapet med Anna och även sina barn. Han vill börja om, skapa ett eget liv och känna sig ung på nytt. Behöver jag säga att det går sådär.

Anna har mest svårt att släppa kontrollen. Hon vill gärna ha full koll på ungarna och vill helst ha dem hos sig hela tiden. Samtidigt kan hon inte låta bli att njuta lite av den frihet hon fått. Även hon flirtar lite smått, men hon tar det helt klart lugnare än Mats gör. Hon har för mycket annat att tänka på med böckerna som säljer sämre och extrajobbet i en bokhandel som tar en hel del tid. Många är de timmar som hon grubblar över ekonomin. Hon vill inte att ungarna ska behöva stå tillbaka alls och försöker fånga dem med dyra prylar som hon egentligen inte har råd med.

Helena von Zweigbergk har skrivit en känslosam och sannolik skildring av en relativ sansad, men ändå på många sätt sanslös skilsmässa. Att börja om med ett nytt liv efter sexton år som gift och med två barn i bagaget är inte en dans på rosor, men för Anna och Mats har jag svårt att se något alternativ. De är båda så sanslöst besvikna på livet. Anna på att hon fastnade för länge i den lite obekväma rollen som Mats fru och Mats själv för att han upplever sig sviken. Han är många gånger riktigt barnsligt tjurig och jag vill säga till honom att skärpa sig. Mest gripande är det att läsa om barnen, Sebbe som drar sig undan och Molly som desperat försöker återskapa sin familj. Mitt hjärta blöder för dem.

Ingen skilsmässa är enkel. Alla svåra och känslosamma beslut måste bearbetas. Förhoppningsvis leder en kris till att man kommer ut på andra sidan som en bättre människa. Slutet, det fina slutet, gör att jag blir hoppfull. Jag tror att det blir ganska bra för Anna och Mats till slut. Jag hoppas i alla fall på det.

Anna och Mats bor inte här längre är en riktigt bra bok. Jag slukade en under en intensiv läsdag. Visserligen behöver du inte ha läst Ur vulkanens mun för att uppskatta den, men jag tycker ändå att du ska göra det. Hur du än gör tycker jag inte att du ska missa att läsa om Anna och Mats helt för då missar du verkligen något.