I vissa böcker blir personerna riktigt, riktigt synliga. De tar form inom mig och jag kan se hur de rör sig och talar med varandra. Ibland ser jag stillbilder, ibland en film i huvudet. Veckans bokbloggsjerka handlar om filmatiseringar med fokus på karaktärerna och frågan från Annika lyder:
Böcker har ofta en tendens att filmatiseras. Vilken karaktär i filmerna/tv-serierna har minst/mest motsvarat den bild som du har skapat av bokkaraktärerna?
Jag börjar väl med gnället. Dels gillade jag inte alls Lynley och Havers på tv, då de inte alls stämde ihop med beskrivningarna i boken. Lynley ska vara blond och Havers bra mycket vresigare, fulare och dessutom med en klädsmak som inte är av denna värld. Istället har Lynley blivit mörkhårig och Havers visserligen lite småsur, men också smal och välklädd. Annika håller med.
Jag gillade inte heller männen i P.S. I love you, varken Gerald Butler eller Harry Connick Jr. Var inte jätteförtjust i Hillary Swank heller, men hon var okej. Nu tänker jag inte på deras rollprestationer, utan är totalt utseendefixerad.
Konstigt nog spelar det ibland ingen roll om en filmkaraktär inte riktigt stämmer med min mentala bild. Så var det med Emma Stones Skeeter i Niceville, som funkade perfekt trots att hon inte alls såg ut som jag tänkt. Konstigt det där.
Någon som var perfekt på alla sätt för sin roll var Kate Winslet i Revolutionary Road och konstigt nog funkade även Leonardo DiCaprio trots att jag inte brukar gilla honom speciellt mycket.
Håller helt med ang. Skeeter!
Lynley och Havers är mycket intressantare i böckerna och blir lite platta i serien. Nu har jag ändå sett filmatiseringarna och tycker de funkar om man slötittar, men visst måste man aktivt säga till sig själv att inte jämföra med böckerna.