Jag läste ut 2/3 av Mia Skäringers nya bok Avig Maria igår och imponerades mycket av hennes språk. Blogginläggen fungerar nästan bättre i bokform och vi får följa en sårbar och ändå stark kvinna i en rad självutlämnande och personliga avsnitt. Nu har jag börjat läsa krönikorna och de är också bra, om än med lite mer distans.
Det är just det poetiska och eftertänksamma språket som Skäringer bjuder på i sina blogginlägg som imponerar mest på mig. Jag blir därför väldigt nyfiken på den roman som hon tydligen har som nästa projekt.