Helt klart en kamp

Det var en gång ett par som hade en massa tid till varandra och allt de tyckte var roligt här i livet. De blev med barn och när ungen ploppade ut blev livet aldrig sig likt igen. Det blev inte sämre, men annorlunda och att paret ibland grät ikapp är inte så svårt att förstå. Det här paret skulle kunna vara jag och Herr O, eller nästan vem som helst i vår ålder som försöker jonglera med allt för många bollar och dessutom glömmer av att andas under tiden. Just i boken Mats Kamp av Mats Jonsson heter paret Mats och Victoria.

Victoria är helt klart Mats stora kärlek och när man älskar någon vill man väl ha barn med den personen, eller? Det var inte självklart för mig och det är inte helt självklart för Mats heller, men barn blir det. Hans barn heter Ellen och hon tar upp enormt mycket plats för att vara så liten. Som alla barn har en tendens att göra.

Hur behåller man sitt liv och sin egen personlighet när det knappt finns någon tid över? Denna ständiga fråga gäckar många småbarnsföräldrar kan jag tänka. Jag har i alla fall aldrig lyckats få ekvationen att gå ihop. Sedan kanske det finns saker man gör för sina barn som kanske inte är så genomtänkta. Som att sätta dem i föräldrakooperativ till exempel.

Vårt föräldrakooperativ heter inte Tokklok och det äter inte upp oss lika mycket.  alla fall inte dagtid, men en hel del långa, långa styrelsemöten har det blivit och dessutom en och annan städdag. Klart det är värt det. Vad gör man inte för sina barn.

Jag känner också igen mig i Mats frus totala kapitulation under de krav som hennes yrke ställer på henne. Hon är lärare och bokens avslutande avsnitt om hur illa ställt det faktiskt är med den svenska skolan är hemskt och sant.

Jag gillar verkligen Mats kamp. Historien är en briljant blandning skratt och allvar och igenkänningsfaktorn riktigt, riktigt hög. Jag är dock inte helt överförtjust i sättet Mats Johnsson tecknar på. Det är svart, svart, svart, vilket ger en cool effekt, men också gör det svårläst. Det flyter efter ett tag, men jag är inte helt övertygad. Men bra är det ändå. Mycket bra.