År 2012 är det 100 år sedan August Strindberg dog och under året kommer uppmärksammas denne gigant rejält. Jag har ett kluvet förhållande till honom, liksom många andra verkar ha. Han var helt klart en spännande person, trots sina minst sagt konstiga tankar om kvinnor. Galen och annorlunda, kanske till och med en författare som skulle kunna kallas geni.
Röda rummet var mitt första möte med Strindberg. Jag var 16 år och tyckte att det var världens tråkigaste bok. I gymnasiet hade jag en riktigt dålig svensklärare och vi läste lite om mycket, men fördjupade oss inte i någonting. Någonstans sådde hon ändå ett frö, en början till en avsky för Strindberg. Fråga mig inte hur. Jag tyckte han var tråkig, hon tyckte detsamma och var därför inte intresserad av att motbevisa någonting.
Universitetet så och här läste vi mer. Tjänstekvinnans son, som väl var okej, Mäster Olof och Giftas som fascinerade mig samt Fröken Julie och Ett drömspel som jag älskade. Jag läste också om Röda rummet, men inte heller andra gången förstod jag riktigt storheten. Den är så beroende av sin kontext och tilltalade inte mig speciellt mycket.
Icke att förglömma den kanske bästa svenska novellen någonsin, eller i alla fall topp 3, Ett halvt ark papper. Jag har dessutom läst lite lyrik av ojämn kvalitet och kanske också En dåres försvarstal, men jag minns inte riktigt.
Jag har alltså mycket kvar och ska försöka mig på lite Strindberg under 2012. I Ord och inga visors Strindbergsutmaning är det fyra verk som gäller, kanske blir det inte så många, men visst ska jag läsa något. Mest sugen är jag egentligen på att läsa om Strindberg, men Inferno lockar också. Sedan borde jag väl läsa Hemsöborna och kanske läsa om En dåres försvarstal.
Vi får se…
Röda rummet är fortfarande världens tråkigaste bok, som läsa hundra år gammalt Hänt-i-veckan om gamla gubbar… men vi har den som serie.
Ett halvt ark papper är något av det sorgligaste och vackraste jag har läst.
Siri av lena Einhorn. Finns som ebok och är mkt bra!
Hemsöborna o Ett halvt ark papper är nog mina Strindbergsfavoriter… o så ett par av sagorna – som inte var nån vidare barnläsning
Jag har faktiskt aldrig last Strindberg, dock en hel del smabitar har och dar. Vet inte riktigt varfor, det ar nagot som at satt mig i halsen nar det galler honom. Tror att det har att gora med en larare i svenska pa hogstadiet som talade om for mig att han var ”aaaalldeles for svar” for mig nar jag nyfiket fragade och det dodade min lust. Tror fortfarande att det har nagot att gora med att jag totalsagade ”Mannen som kunde tala med hastar” som hon verkligen gillade….
Ett halvt ark papper är så otroligt skickligt skriven. Hemsöborna har jag provat att läsa med en klass för längesedan och det gick rätt bra. Den är ju tunn:)Men det är knepigt med böcker som man själv varit tvungen att läsa – i värsta fall skapar det ett agg mot boken. Inte bra och ett lärardilemma tycker jag. Jag har samma antikänslor mot Tjänstekvinnans son som jag läste på gymnasiet.
Röda Rummet går nästan inte att läsa eftersom innehållet är föråldrat på ett hopplöst sätt. Tror att många fortfarande plågar sina elever med för det stilbildande språket, men då kan man i ärlighetens namn nöja sig med inledningssidan … Ett halvt ark papper är däremot en av de absolut bästa novellerna i svensk litteraturhistoria. Älskar den!
Stilbildande språk i all ära, men historien är omöjlig att läsa om man inte har full koll på det samtida samhälle den beskriver. Rätt omöjlig då också förresten.
Jag har faktiskt precis lånat Röda rummet vid senaste biblioteksbesöket med barnen. Som tur är har jag ingen påtvingad läsning av den från gymnasiet att hänga upp mig på. Tänker ändå att den ”bör” läsas… Ett halvt ark papper tror jag däremot att vi läste på gymnasiet, men jag kommer inte ihåg den. Därför känner jag mig som nybörjare vad gäller Strindberg, men i år blir det ändring på det!
Vi svensklärare har förstört många klassiker, men Ett halvt ark papper brukar funka. Röda rummet gör det säkert också utan tvång!