Jag har klurat och klurat på vilka klassiker jag ska ta upp som jag redan inte hunnit älska sönder här på bloggen. Ett tag var jag inne på en fegis med 3 x 3 trios med prosa, dramatik och lyrik. Det kanske det blir en annan gång, men idag blir det istället tre svenska klassiker jag gillar, men som jag är ganska säker på att jag inte bloggat om tidigare.
1. August Strindberg får vara med med sin fantastiska pjäs Ett drömspel. Så galen och så bra. Min favorit av jubilaren helt klart. Jag gillar kanske mest beskrivningen av scenografin, så himla bra gjort att det är som att se en pjäs istället för att läsa den.
2. Ännu en pjäs återfinns i trion nämligen Drottningens juvelsmycke av Carl Jonas Love Almqvist. Egentligen kommer jag inte ihåg så mycket mer än känslan som väcktes i mig då jag läste den, men det var en grymt skön känsla. Kanske dags för en omläsning, då pjäsen fortfarande inspirerar andra författare.
3. Och så slutligen en poet, den som jag mötte kanske först av de stora och som jag fortfarande tycker mycket om, nämligen Nils Ferlin. Mamma köpte en reautgåva av hans dikter till mig någon gång på högstadiet. Den är ljusblå med moln på. Jag läste, strök under, vek hundöron och älskade högt! Däremot har jag svårt att välja någon av hans ”riktiga” verk då samlingsvolymen är den jag läst ur.
Det är ju illa av en värmlänning att inte vara särskilt bekant med Ferlin, det ska åtgärdas.