Den 28 januari 2002 dog Astrid Lindgren och det betyder att det är tio år sedan idag. Det kräver självklart ett blogginlägg.
Jag är så glad att grabbarna O börjat uppskatta Astrid Lindgren på riktigt. Tidigare har de sett lite Pippi och ibland Emil, men intresset har inte varit jättestort. Nu har vi läst Mio min Mio och Bröderna Lejonhjärta och båda böckerna har gjort succé. Ni har väl sett filmen om Bröderna Lejonhjärta?
Själv tyckte jag som barn mest om Bullerbyn och Madicken. De minst händelserika berättelserna kan tyckas, men jag var lättskrämd. Den senare är dessutom fantastiskt filmatiserade och Allan Edwall är som vanligt vansinnigt bra. Frågan är dock om han inte är allra bäst i Rasmus på luffen. Saltkråkan tyckte jag också mycket om, men den har tiden liksom sprungit ifrån. En annan filmatisering som inte riktigt håller är den om just Bröderna Lejonhjärta och den får gärna spelas in på nytt.
Lagom till tioårsminnet av en av våra största författare sker en del saker. Bland annat öppnas Astrid Lindgrens arkiv, men originalmanuskript, anteckningsböcker och en stor samling brev, på Kungliga Biblioteket. Allt material är sökbart, men för att få tillgång till det mest personliga måste författarens familj ge sitt tillstånd. Arkivet finns på Unescos världsarvslista och jag måste säga att det hade varit hur coolt som helst att få botanisera där.
Dessutom ges skriften Aldrig våld ut. Den innehåller det tal som Astrid Lindgren höll då hon 1978 mottogs tyska bokhandlares fredspris.
I Gp fanns idag följande citat:
Måste vi inte, efter alla dessa årtusenden av ständiga krig, fråga oss om det är något konstruktionsfel på hela människoarten, eftersom vi alltid griper till våld.
Och ja, det kan man verkligen undra.
Det var ett fint inlägg! Jag tyckte mycket om filmatiseringen av Madicken och novellerna hon skrev så som Gull-Pian, Godnatt herr luffare och Allra käraste syster. Rasmus på luffen är också väldigt fin.
Nu läser jag lite Pippi och Emil för min fyraåring. Det uppskattar han verkligen, men han har ännu inga favoriter.
Trevlig kväll!
Allra käraste syster är så himla fin! En annan favorit är Nils Karlsson pyssling och Peter och Petra. Jag drämde om att hitta en pyssling själv. Eller få ett frö och odla en talande docka som i Mirabell.
Åh ja, verkligen! Jag ville också ha en talande docka. Min mormor hade samlingen ”Sunnanäng” och den läste jag alltid när jag var där. Så många fina historier hon bjudit på!
Jag kommer ihåg en förstasida på expressen 1992 eller kanske 1993. Det var en bild på Astrid Lindgren när hon tog en skinhead i örat. Killen såg förtjust och lite skamsen ut, röd om kinderna. I texten stod att hon hade sagt att han verkade vara en rar pojk och att han borde sluta skinheadsa med en gång. Jag slår vad om att han gjorde det.
Hon var helt klart en cool dam! Har inte just ryckt någon skinhead i örat, inte heller läxat upp då det sällan får effekt, men försökt resonera med en del elever som inte bara rakat håret utan anammat de tvivelaktiga åsikterna också.
Tänk vilka fantastiska historier Astrid har lämnat efter sig, jag tycker om dem lika mycket nu som för 20 år sedan. Att få läsa hennes anteckningsböcker hade varit en dröm.