Tillbaka till barndomen

Igår när grabbarna O skulle lägga sig ville de läsa Vem-böcker av Stina Wirsén trots att de egentligen blivit för stora för dem. Jag vet egentligen inte hur det började, men vi började prata om döden och att när man är gammal kanske man har levt färdigt Vem är död? som handlar om just det. Det var mysigt att återgå till det enkla, men att ändå kunna tala om allvarliga ämnen. Det är det som är så bra med de här små, fina böckerna.

När vi läste Vem blöder? pratade vi om vad de tyckte om med boken när de var små och hur farfar en semester fivk läsa boken flera gånger varje dag för dem. Hur de också skrattade åt bråken i Vem är arg? samtidigt som de förfasades över att nallen och katten faktiskt gjorde dumma saker. Just att riva någon annans klosstorn var fruktansvärt.

Min favorit är Vem bestämmer? men igår var kanske första gången som sönerna verkligen uppskattade den. Nu kände de igen hur den lilla vill bestämma, men att det är den stora som tycker sig ha rätt att göra det. De fnissade åt att den lilla sade sig vara pigg och visade det genom att hoppa omkring och att stora blev arg och skrek ”Dumma unge” men att lilla och stora blev vänner igen.

Det har kommit många fler böcker om nallen, katten, fågel och de andra. Ibland blir jag lite ledsen över att barnen är så stora, då jag gärna skulle köpa på mig både Vem är söt?, Vems kompis?, Vem är bäst? och definitivt Vem städer inte? då städning alltid är en issue i vårt hem.

Kan man köpa barnböcker till sig själv är frågan? Eller räcker det kanske att lura sina barn en aning.