En trevlig bagatell i parkmiljö

Det är sorg, familjebekymmer, kärleksfunderingar, renoveringsprojekt och så en massa hundar som fyller Hundar, hus och hjärtans längtan av Lucy Dillon. Vi får träffa Juliet som ganska nyss blivit änka. Galet obehagligt att läsa om, då hon bara är 31 år gammal. Här grundläggs snabbt min sympati för henne. Hon bor kvar i det hus hon och Ben köpt tillsammans och att kalla det ett renoveringsprojekt är dagens underdrift. Samtidigt som hon någonstans vill få ordning på både huset och sitt liv, har hon svårt att själv sätta igång med den renovering som hon och Ben skulle ha gjort tillsammans.

Systern Louise har det hon inte har, en perfekt liten familj bestående av man och son. Dessutom har hon självklart ett perfekt jobb. Om ytan stämmer med verkligheten?`Självklart inte. Konkurrensen mellan systrarna är det kanske mest levande temat i boken.

Hur hittar då Juliet tillbaka till livet? Det börjar med att hon får i uppgift att gå ut med sin mammas hund, då modern ska passa Louise son under dagarna och då inte kan ha hunden hemma. En hund blir flera och snart är Juliet kvarterets mesta hundvakt. Hon promenerar sig alltså tillbaka till livet.

Hundarna är viktiga, liksom grannarna som först är en samling röriga störningsmoment. Långsamt tar Juliet dock emot deras inviter och dessutom hjälper deras inneboende Lorcan till med renoveringen. Ivrigt påhejad av Juliets mamma ska sägas.

Hunden är den nya handväskan helt klart. Skönt med chic-lit helt fri från modereferenser, men för mig som inte är direkt hundfrälst, blir det lite för mycket. För hundälskare måste det dock vara ungefär hur fantastiskt som helst. Lucy Dillon skriver bra, personerna är trovärdiga och läsningen är en trevlig upplevelse. Ingen himlastormande förälskelse, men en trevlig bekantskap.