Jag måste fastna lite till i hen-debatten känner jag. Det är så himla spännande hur ett litet, litet ord kan provocera så mycket. Det som är spännande är att så många tror att hen ska ersätta hon och han och att vi helt plötsligt ska få ett samhälle där ingen får vara varken kvinna eller man.
Jag hade välkomnat ett samhälle där vårt kön inte har så stor betydelse som idag, okej för att språk är makt, men riktigt så stor betydelse tror jag inte att ett nytt pronomen har. Däremot kanske den kan få oss att inte alltid exemplifiera med ett han vilket ofta sker idag. Hen är ett bättre alternativ då det inte förutsätter könet hos en person.
Nina Ruthström har skrivit två inlägg om hen som du kan läsa här och här. Hon tycker som jag att debatten blivit oväntat hätsk. Jag gillar hennes exempel på tillfällen då hen kan vara användbart.
Exempel på meningar där hen underlättar språket:
* 20 procent skulle inte bjuda in någon till sitt hem om hen visste att personen har en psykisk sjukdom.
* Vad heter hen? (Om bebisar)
* Någon hade satt upp en lapp med ett argt meddelande på min dörr, men hen kunde tydligen inte stava till ”tysst”
* Jag skulle tro att nästa statsminister kommer bli inbjuden till kronprinsessan Victorias bröllop, men jag vet inte om hen kommer tacka ja.
Ytterst praktiskt, speciellt när det gäller bebisar. Det kan lätt bli pinsamt annars. Eller roligt om man vill se det så. Mina rosa ungar har ofta blivit tagna för flickor, men nu är de så stora att få tar fel trots Lillebrors färgglada kreationer.
Nu har vi aldrig undanhållit barnen deras kön, men inte heller uppmuntrat endast deras ”grabbiga” sidor. De är söta och snälla snarare än starka och coola. Allt för att väga upp den stereotypa syn på även små barn som tyvärr råder.
Jag kan däremot tycka att det är spännande med föräldrar som väljer att uppfostra sina barn könsneutralt, som Linus och Sara gör. Jag tror inte heller att det är mer skadligt än att överösa sina döttrar med endast rosa prylar och sönerna med vapen. Personligen föredrar jag dock att utgå från det kön som barnet faktiskt har och utifrån det utvidga den könsroll som hen förväntas spela. Att kompensera och utvidga de tajta kostymer som finns nu.
Jag hade önskat att Lillebrors förskola var bättre på kompensatorisk pedagogik. Nu råder ofta fri lek och jag skulle vilja kalla det ”fri” lek då den ofta handlar om att flickorna går till dockrummet och leker familj och pojkarna leker med bilar eller ännu värre leker krig. I höstas kom Lillebror hem gråtande för att allt hans kompisar ville leka var krig och han tyckte inte om det. Han leker med både pojkar och flickor förvisso, men att alltid leka familj var inte jättekul det heller. Här tycker jag att personalen på förskolor har ett stort ansvar.
Vill de kalla Lillebror för hen så får de väl göra det då, viktigare är att de blir medvetna om hur olika barn behandlas utifrån kön. Det är ett större problem än något litet pronomen och det är där diskussionen borde fokusera.
Storebrors skola verkar vara bättre på att låta ungarna pröva på en massa saker. Jag märker också att självförtroendet har ökat och det kanske inte har med lärarnas syn på genus att göra, men deras syn på barn och deras nyfikenhet är bra mycket bättre än det vi mött på förskolan.
Så vad tycker jag? Att debatten är rätt barnslig. Dummast är det att hänvisa till att hen på engelska betyder höna och därefter likställa ordets förespråkare med djur. (swede betyder kålrot, remember) Löjligt låg nivå i en debatt som skulle kunna bli vettig. För det är vad vi behöver, en vettig debatt om hur vi kan nå en jämställdhet som är på riktigt. Inte heller för mig innebär det att alla måste vara likadana, vad det nu har med ordet hen att göra, utan att alla faktiskt ska ha större frihet och valmöjlighet än vad vi har nu.
Här finns en intressant språkspalt om det lilla farliga ordet. Någonstans är vi ändå på väg om vi inte hela tiden måste fundera kring kön. Jag kommer helt klart att använda hen då det är ett både praktiskt och användbart ord. Det finns dock som sagt mycket annat som behöver göras för att nå jämställdhet än att byta ut ett ord.
Viktigt är också att komma ihåg att det står oss fritt att använda vilka ord vi vill. Ingen kommer med våld att tvinga någon livrädd feministhatare att kalla sina barn för hen. Att däremot förringa ordet till att bli en skapelse utifrån några feministers personliga politiska uppfattning är lite märkligt. Ordet behövs helt klart, liksom debatten. Debattera mera, men gör det på en lite högre nivå är ni snälla.
Intressant att läsa dina reflektioner kring det lilla ordet.
Tack för länkarna 🙂
Tack själv för bra inlägg!
Jag har också bestämt mig att börja använda ordet hen. Verkar praktiskt i en hel del sammanhang. I kommentarsfältet på ett av mina inlägg om ”hen” berättade en kvinna att hennes tonårige son använder ordet hen i talspråk. Bara en sådan sak tyder på att det kommer att stanna.
Det som är praktiskt och underlättar är bra tycker jag!
Bra inlägg! Jag använder hen och tycker det är ett bra litet ord.
Användbart helt klart. Det kommer en del inlägg med hen i framöver!
Är väldigt praktiskt när man frågar vad en hund eller katt heter också.
Där har du en poäng!
Har läst några av artiklarna du hänvisat till och tycker resonemanget är intressant. Min 12-åriga dotter läste ”över axeln” på mig artikeln om Linus och Sara tidigare idag, och hon undrade varför de gjorde så. Hon har genomgått olika faser från ”prinsesstokig” till ”Star Wars tokig” (inte många tjejer som är) och hon har funderat på de här sakerna, men inte lagt någon värdering i orden på det sättet.
Däremot har vi stött på en hel del lustiga funderingar hos förskolepersonal och skolpersonal. Där tror jag inte det räcker om man använder ett annat ord, det är helt andra diskussioner som måste till.
Helt klart så att det inte räcker med ett ord, ett ord är ett ord, men att börja tänka på vad vi säger är bra.
Väldigt bra och läsvärt inlägg och jag kan bara hålla med. Jag tror det var i ett kvällsöppet-avsnitt jag såg på tv4-play som de debatterade just detta. Eller om det var svt-debatt. Författaren och någon mer. Och reaktionerna är så sjukt fjantiga, jag förstår inte hur detta kan skada? Vad är färst förresten? Jag minns när jag jobbade på förskola en period, att de verkade totalt omedvetna om detta. De sa att alla flickor var söta och snygga och gulliga och duktiga och pojkarna var starka och stora och snabba och smarta. Jag försökte dra mitt lilla strå till stacken genom att påpeka att en flicka var stark eller snabb om hon var det, och genom att säga till pojkarna att de ritade fint etc. Hm. Då började jag undra ”is this 2008 or is it 1946?” Lite tragiskt.
Få, färre, färst! Funkar bra att använda. Det är väldigt tråkigt när förskolepersonal inte är medvetna om vilka signaler de sänder ut.
Håller helt och hållet med och tack för dina funderingar kring detta. Jag skulle aldrig kalla min son för hen för han är en han, dock fortfarande en fristående individ (ur könsynpunkt), fri till att välja vilken ståndpunkt och aktivitet han vill. Fast precis som du skriver skulle hen vara nyttig i alla de situationer jag har fått säga han/hon och honom/henne.
För ett par månader sedan hittade jag min son lekande i min smyckeslåda. Kort därefter var jag på affärsresa och köpte honom ett Miffy-halsband som han blev otroligt glad för. Fast jag tror, eller hoppas, att Sverige ligger ganska långt fram i utvecklingen av denna tanke trots ”le résistance”. Jag har en holländsk bekant som tyckte att jag gav min son en ”flickleksak” när han fick ett kök i julklapp.
På tal om att han används i första hand: jag har alltid haft problem med att övertyga människor av den äldre generationen när det har gällt mina husdjur. De har envisats med att kalla att mina töser för han, oavsett antal påminnelser under samma besök. Hm.
Ja om kök är en tjejleksak kan Per Morberg bli nervös… Jag tror på ungars nyfikenhet, den är oftast större än könsrollerna.
Tack för ett bra inlägg och jag håller helt med om att hen är ett bra och helt klart användbart ord. Jag blir också glad av att se att den här diskussionen är igång i Sverige. Här i Argentina gör genusdiskussionen mig helt galen för att den inte existerar. De flesta tycker att jag är helt galen som är feminist (kvinnor som män) för att de inte förstår vad det innebär och samhället är totalt könsindelat. Män här försöker framstå som macho och tuffa och kvinnor försöker framstå som sexobjekt. När de misslyckas blir de ofta väldigt griniga och känner sig misslyckade. Har sett det många gånger. Så hemsk att se att så mycket av deras identitet sitter i könet.
Så helt klart ett mardrömssamhälle gällande genusdiskussionsfrågor och gör mig ofta helt galen av ilska och frustration. Sen finns det ju så klart de som står utanför detta men de är tyvärr väldigt få till antalet.
Tack! Det kan nog bli avdramatiserat om många bara använder ordet.