I kursen om Nobelpriset som jag läser just nu tillhör Författaren som kändis av Torbjörn Forslid och Anders Ohlsson kurslitteraturen. En mycket intressant bok måste jag säga, som jag troligen aldrig hade kommit i kontakt med utanför kursen.
En stor del av boken handlar, på olika sätt, om hur känd en seriös författare och på vilket sätt. Första kapitlet handlar om Nobelpristagaren J.M.G Le Clézio och hur Horace Engdahl och Jan Guillou diskuterar honom i Babel strax efter tillkännagivandet. Var han för vacker för att bli sedd som en seriös författare?
En fråga som Guillou ställer är också huruvida man som författare ska skämmas över att sälja mycket böcker? Blir mer mindre seriös om man är populär? Är det så att Joyce Carol Oates aldrig kommer att få priset då hon är för produktiv och för populär? Gäller detsamma andra amerikaner? Handlar det om att Horace Engdahls syn på amerikanska författare som generellt sämre än de europeiska är utbredd inom Svenska Akademien?
Popularitet och kvalitet är intressanta parametrar när det handlar om att bedöma författare. Heidenstam fixade att vara ansedd författare och samtidigt avbildas på brännvinsflaskor. Hade det funkat idag?
Intressant är också Forslids och Ohlssons diskussioner kring den privata och den offentliga författaren och att det ibland kan vara svårt att dra gränsen mellan dessa roller.
Ibland skapas i efterhand en författare vi vill ha. Selma Lagerlöf som lesbisk ikon har blivit populär inte bara genom SVT:s tv-serie om henne där kärleken står i centrum. Är det viktigt med en författares sexualitet om detta inte har betydelse för tolkningen av hens litteratur? Är det viktigt hur många barn hen har, eller hur hen bor? Hur viktigt är det att en populär författare också är kändis och att en seriös inte är det?
Tidigare har författarna skrivit om Björn Ranelid i boken Fenomenet Björn Ranelid och han dyker upp även i denna bok. En man som väcker känslor hos de flesta och som blandar högt och lågt mellan att skriva romaner och dansa i TV4 eller som nu senast, sjunga i Melodifestivalen. Gårdagens uppträdande gjorde dock snarare att jag gillade honom mer måste jag säga. Han skriver bättre än han sjunger helt klart, men lite kul var det ändå.
Författaren som kändis är en riktigt intressant bok.. Värd att läsa helt klart även om den inte står på en litteraturlista.
Vafför skulle andra bestämma vad man får göra… Det skall vara gôtt å leva och Björn Ranelid har ju humor 🙂
Humor kanske, men i alla fall ett uppfriskande ego!
Hade denna bok hemma nyligen men orkade inte läsa ut den. Men det är ett intressnat ämne!