Omslaget lurade mig länge. Jag trodde att Varför kom du inte före kriget? av Lizzie Doron var en feel-good bok, men det var inte riktigt så. Visst mådde jag bra när jag läste boken då det är en riktigt välskriven sådan, men det är långt ifrån en solskenshistoria.
Vi befinner oss i Israel och får en dotters bild av en annorlunda mamma. Helena heter hon och vi vet att hon suttit i koncentrationsläger under kriget och att hon därefter flyttat till Israel. Fortfarande hatar hon allt som kan förknippas med Tyskland, så mycket att hon helt sonika slänger ut och förstör presenter som tillverkats i Tyskland.
Viktigt är också att finna ett nytt sammanhang och Helena söker ständigt efter levande släktingar. På många sätt lever hon i helt andra världar än den verkliga här och nu. Hon är helt klart världsfrånvarande väldigt ofta och hon har svårt att skilja mellan sanning och lögn. Samtidigt är hon riktigt snabbtänkt och kreativ, som när hon fixar en fest i totalt märker för att dölja eventuella skavanker i lägenheten.
Jag tänker på Felicia försvann då jag läser Varför kom du inte före kriget. Båda är fragmentariska bilder av en barndom och en mamma som inte alltid visade kärlek på ett förståeligt sätt, men då Felicia är arg är Elizabeth mer fascinerad och definitivt mer respektfull. Det finns en kärlek mellan henne och mamma Helena trots allt.
Nu ser jag fram emot att läsa Min mors tystnad om Lizzie Dorons pappa som är del 2 i den planerade trilogin. Boken landade i brevlådan i förra veckan, men har recensionsdag först den 31/3. Inte första prioritet alltså, trots att den lockar mycket.
(jag undrar iblad varför det är värre med frånvarande mamma äen pappa, som bara arbetade eller var borta)
Nej det borde det inte vara, men om pappan som här redan är frånvarande blir det tufft om inte heller mamman går att lita på.
Åh, det finns en fortsättning? Vad roligt, den måste jag läsa så snart som möjligt.
Kommer i mars! Ser också fram emot den.