Elfriede av Åsa Grennvall är en grafisk roman med nattsvart underton. Vi får träffa Elfriede Andersson som närmar sig 50. Hon är skild och träffar sina tonårsbarn endast en helg i veckan. Inte alls konstigt tycker hon, då de självklart inte tycker om henne och det förstår hon mycket väl. Elfriede tycker nämligen inte om sig själv. Inte alls faktiskt. Faktum är att hon inte tycker om någon direkt.
Hon hade en vän, men när vännen blev lyrisk över en självhjälpsbok var hon självklart tvungen att bryta bekantskapen. Inte heller har hon några direkta vänner på jobbet. Ibland kommer någon ung kvinna in till Elfriede för att söka stöd och gråta ut. Konstigt, tycker Elfriede, som inte alls gillar att trösta.
Jag älskar verkligen Elfriede och jag älskar Åsa Grennvalls härliga, svarta humor. Jag småskrattar mycket, men sätter lika ofta skrattet i halsen. Det finns egentligen inga skäl att skratta åt stackars Elfriede, då hon är en riktigt sorglig figur.
Har du inte upptäckt Åsa Grennvall ännu tycker jag att du ska undersöka hennes produktion närmare. Jag är ganska jämngammal med henne och älskar hennes berättelser om förhållanden, musik och festivaler i depprockkostym. Elfriede är kanske den mest allmängiltiga ändå.
Älskar Grennvalls ”feelbad”. Får leta reda på Elfride på mitt bibliotek också!
Feelbad är verkligen en bra beskrivning!