Min läslust har kommit tillbaka. Jag vill läsa, läsa, läsa och jag tackar några riktigt bra ungdomsböcker för det. Jag älskar det direkta och personliga som många författare som skriver böcker för unga lyckas förmedla. Jag tycker om språket som inte sällan är personligt och rappt. Jag tycker om när karaktärerna får liv och vågar leva det fullt ut.
Jag tänker på vuxna som aldrig läser böcker som kallas ungdomsböcker. På hur mycket de missar. Jag är ingen ungdom längre, men jag känner igen mig. Jag dras med i känslorna som inte censureras, i ifrågasättandet och i passionen. Antingen personerna i boken är för eller emot, olyckliga eller lyckliga, delaktiga eller utanför är de aldrig någonsin lagom. Aldrig utslätade. Aldrig tråkiga.
Vad hade jag gjort utan riktigt bra böcker för unga som skakar om mig ibland?
Om du tillhör dem som tror att du är för vuxen för ungdomsböcker ber jag dig att klicka här.
Jag är också över åldern för ungdomsböcker men jag behöver läsa dem ibland och påminnas om hur det var att vara tonåring och alla val och kval det medförde. Hur man tänkte och kände. Och många av dagens ungdomsböcker är väldigt bra och välskrivna så att även den vuxne kan förstå. Jag märkte det då jag läste om en av favoritungdomsböckerna från uppväxten, jag såg den helt plötsligt från en annan synvinkel.
Jag gillar inte att böcker kategoriseras till en ålder. Egentligen. Visst kan det vara bra att få ett hum om hur gammal man MINST borde vara, men där räcker det. Jag älskar ungdomsböcker. Precis av de anledningar du har skrivit här.
Instämmer fullkomligt med er alla. Dessutom är de ofta snabblästa och ger läspeppen tillbaka 🙂
Precis, läspeppen är på väg tillbaka och det är riktigt skönt!
Ungdomsböcker är grejen! Läser rätt mycket sådant och brukar ta mig tid till det genom att kalla det förtroendetid. Men bara halvt på skoj, det hör ju faktiskt till att ha lite koll på ungdomsböckerna om man är svensklärare.
Tycker att det är viktigt att som lärare ha koll på ungdomslitteratur för att kunna para ihop rätt elev med rätt bok. Klart det måste funka som förtroendearbetstid, förenat med nöje visserligen!
Jag håller absolut med dig! Ungdomsböcker är verkligen en läsboost, och jag brukar pusha för dem med vuxna låntagare också (fast utan att nämna att de är skrivna för ungdomar) och det brukar absolut falla väl ut. Härligast var nog när en av våra ”tanter”, en kvinna på knappa åttio tog med sig ”Om jag kunde drömma” hem och sen tog hela serien i ett huj! 🙂
Min mormor, 85, läste Om jag kunde drömma förra året, läste vidare och har nu lämnat bok 1-3 till mig. Själv känner jag mig lite för gammal… 😉