Det är sällan jag slutar läsa en bok mitt i, men det hände igår. Jag var väldigt pepp på Tiden åldras fort: nio berättelser av Antonio Tabucchi, boken som beskrevs så målande av vår bibliotekarie och som är skriven av en författare som ofta nämns i samband med nobelpriset. Dessutom är det en så himla fin liten bok med ett omslag som jag bara älskar.
Innehållet däremot tilltala mig inte alls. Nu ska jag ärligt erkänna att jag inte läste mer än de första två novellerna. Längre kom jag inte, då språket från första sidan höll på att driva mig till vansinne. Meningar fulla av kommateringar och satsradningar. Onödiga svängar runt detaljer som inte gav historien någonting. Ointressanta människor och väldigt lite handling. Kort sagt förlamande tråkigt.
Det är inte rättvist att såga stackars Tabucchi endast baserat på två noveller, men jag är knappast sugen på att läsa mer av honom. Möjligen försöker jag någon gång med Påstår Pereira som så många verka älska.
Kommentarer är stängda.