Alicia med rätt att välja

I boken Allt jag säger är sant av Lisa Bjärbo får vi lära känna Alicia, som är 16 nästan 17 och går på gymnasiet. Hon har valt natur och egentligen går hon där för att hennes bästa kompis gör det. Alicia må vara en udda fågel, men än så länge har hon gjort allt som förväntas av henne. En dag får hon nog. Inlåst på en toalett kommer hon till insikt. Hon bestämmer sig för att hoppa av gymnasiet och göra något helt annat. Det är dags att ta kontroll över sitt liv, att spela huvudrollen, inte en passiv biroll.

Studievägledaren blir inte imponerad. Inte Alicias föräldrar heller. Hon får en vecka på sig att fixa något annat att göra, annars är det de vuxna som tar över kontrollen igen. Alicia knallar helt sonika in på ett café, berättar för ägaren att hon tänker börja jobba där, får jobbet och börjar strax därefter.

Någonstans kan hennes föräldrar inte låta bli att imponeras av sin dotters agerande. Utåt kämpar de fortfarande för att hon ska gå tillbaka till skolan och få en riktig utbildning. Alicia blir helt vansinnig på dem och bestämmer sig för att flytta till sin mormor.

Till och med mormor tycker att Alicia har gått lite för långt, men hon låter ändå sitt egensinniga barnbarn leva sitt liv. Relationen mellan mormodern och Alicia är väldigt fint skildrad och jag tycker mycket om att läsa om dem båda.

Självklart finns det plats för kärlek också i form av Isak, en kund på caféet som Alicia blir kär i så fort hon ser honom. Att han är mycket äldre och dessutom har flickvän skiter hon totalt i. Alicia är målmedveten. På gott och ont.

Tänk om Alicia var min elev eller min dotter. Jag har aldrig varit en Alicia. Visst bråkade jag rejält med både lärare och rektor några gånger under gymnasiet (sen tonårsrevolt?!). Jag fixade inte att vuxna alltid tyckte sig veta bäst och jag protesterade mycket och högljutt. Jag gick dock ut gymnasiet med hyfsade betyg och började på universitetet ganska snart. En sväng till Brighton dessförinnan räckte för att göra pappa lite bekymrad.

Jag förstår Alicias föräldrars frustration. Att ha Alicia i sin närhet är säkert förbannat jobbigt. Tonåringar med vilja är inte lätta att ha att göra med. Samtidigt måste man imponeras av hennes driv och målmedvetenhet.

Lisa Bjärbos första ungdomsbok med titeln från Säkert, Det är så logiskt alla fattar utom du, var riktigt, riktigt bra, men Allt jag säger är sant spelar i en helt annan division. Jag har svårt att med ord beskriva hur bra den här boken är. Den är obeskrivlig, fabulös, makalös, fenomenal, lysande, ja helt enkelt helt jäkla fantastisk.  Ärlig, välskriven, rolig, sorglig, helt briljant. Inte perfekt, det är ingen bok. Visst finns det saker jag funderar över, som jag kanske inte köper till 100%, som delar av kärlekshistorien, men jag älskar ändå historien om Alicia. Det här är ungdomslitteratur när den är som bäst. Eller rättare sagt, litteratur när den är som bäst.