En bok att beröras av

Antiloper är Ester Roxbergs debutbok. En bok om vänskap med en melankolisk underton. Någonstans vet läsaren redan tidigt att allt inte är så bra som man luras att tro.

Astrid och Ellen är så olika och så lika. De har varit bästa vänner under hela gymnasietiden. En tid som snart är slut. Ellen planerar vuxenlivet. Hon vill resa och se världen. Aldrig stanna, aldrig stagnera och bli tråkig. Astrid delar egentligen inte hennes drömmar, men visst vill hon någonstans bli en del av Ellens äventyr. Ellen som kan allt och Astrid som tror att det finns berggorillor i Nya Zealand.

Samtidigt är det svårt att vara Ellens vän. Hon pendlar mellan att planera Backpackeräventyr och att sitta stilla i sina tjocka kläder mitt i solskenet. Oåtkomlig för de andra. Hon som har MVG i allt, blir månadens säljare på extrajobbet och som vill leva livet fullt ut. Hon som inte riktigt får ihop kraven i livet, trots att hon på ytan har alla förutsättningar. Eller inte riktigt alla förresten. Jag har svårt att förstå hur hennes föräldrar kan lämna henne som de gör. Vad vet de som inte jag vet? Eller vad vet jag som de inte har en aning om?

Astrid är mer realistisk. Mer vanlig. Vill vara vän med andra. Gå på studentfester. Kanske resa någonstans, men mest leva i nuet. Odramatiskt. Kanske tråkigt. När Ellen blir svartare, vresigare och svårare att nå glider de sakta ifrån varandra.

Antiloper är en fantastiskt fin och nattsvart skildring av ungdomslivet. Inte dramatisk eller   effektsökande, utan obehaglig på ett krypande sätt. Det går inte att värja sig. Det som händer går inte att förhindra. Men går det att förutse?

Och så språket. Jag tycker så mycket om språket. Möjligen ger de många perspektiven mig inledningsvis lite väl stora orienteringsproblem, men när jag kommit in i boken flyter det hur snyggt som helst. Liksom Fiktiviteter är jag överraskad över att den inte överösts med priser. Ester Roxbergs debut är nämligen en ungdomsskildring utöver det vanliga. Svår att skriva om, den måste upplevas.