Jag har en blogg för att jag vill skriva. Jag vill utveckla mitt skrivande och pröva idéer jag haft. Jag går och suger på formuleringar och roar mig med att fundera ut oväntade vinklingar och angreppssätt när jag skriver t.ex. recensioner.
Annika Koldenius skriver om att googla ihop en recension och hänvisar till en diskussion i kommentarsfältet till detta inlägg. Jag har svårt att förstå hur någon kan med att klippa och klistra ihop en recension.
Kanske kan stressade recensenter lockas att inspireras av andra, men som Annika påpekar går det inte att göra det om recensionen publiceras på första recensionsdagen. Jag förstår inte heller syftet. Å andra sidan är det kanske inte överraskande om det förekommer, men tanke på att det hänt att inställda konserter recenserats.
När det gäller bokbloggare som snor från andra förstår jag absolut inte varför. Varför har man en blogg då? Vi har ingen press på oss att publicera något just på recensionsdagen, även om jag håller med Annika om att det är lite speciellt att faktiskt göra det.
Jag ska villigt erkänna att jag ibland läser andras recensioner av böcker jag också skrivit om och att jag då önskar att jag kommit på lika smarta och fyndiga formuleringar och vinklingar, men att skriva av är aldrig, aldrig ett alternativ. En länk bjuder jag dock gärna på, så att mina läsare får läsa riktigt bra texter om böcker.
Faktum är att jag sällan läser andras recensioner, varken bloggares eller ”riktiga” recensenters, innan jag själv skriver mina inlägg. Precis som Annika skriver är det då troligen lätt att omedvetet inspireras. Däremot är det som sagt riktigt kul att läsa andras inlägg i efterhand. Ibland överraskas jag av hur lika vi tycker, men lika ofta blir jag chockad över hur olika två personer kan läsa en bok. Det är det som är det riktigt roliga med att läsa andras tankar om böcker de läst. Det är olikheten och den unika tonen som gör de bloggar jag gillar bäst. Jag vill inte ha standardiserade recensioner utan personliga reflektioner.
Jag är precis som du, läser inga recensioner innan jag själv skrivit och jag ändrar aldrig, om det inte är typ ett stavfel. Känner också ofta att man önskar man kommit på andras idéer, men man kan ju inte få med allt heller, då blir det en mycket lång och tråkig läsning.
Intressant. Men förutom själva iakttagelsen/påståendet skulle det vara intressant hur utbrett det här fenomenet är egentligen? Pratar vi om stölder av formuleringar eller ”härmande” av åsikter egentligen?
Intressant! Härmande av åsikter, eller inspiration av andra måste väl ändå vara okej, men att helt plagiera är en annan sak. Vet absolut inte hur vanligt det är, men det händer även i bokbloggsvärlden. Hur många som slänger ihop recensioner utan att själva har läst en bok, sett en film eller lyssnat på en konsert får vi nog aldrig veta.
Jag förstår inte heller hur någon kan googla ihop en recension, eller sno andras. Hur kul är det att läsa samma recension om och om igen? 😛 Jag har kanske inspirerats av andras recensioner nån gång, t ex låt säga att jag har läst en recension på Dash och Lilys utmaningsbok före jag läste boken. Då kanske jag inspireras lite. Men det är väldigt sällan.
Egentligen är det kanske inte så märkligt. Eller i alla fall inte ovanligt. Plagiat är ju en gammal konst. Nu kom jag att tänka på vad-heter-hon som snodde alla recept från han gubben som gör matresor i Italien, och gav ut en kokbok Ni vet vad jag menar va? Så att sno en recension är kanske vardagsmat…
Just det, den kokboken var helt vansinnig. Kan det vara så att man tillslut tror att man skrivit det själv om man tänkt tillräckligt länge på det?
För inte länge sen såg jag en recension av bok på en blogg som var upplagd på exakt samma sätt som en recension av boken i en dagstidning. Inlägget på bloggen var omskrivet men det var inte svårt att se att personen i fråga hade skrivit om all text. Förmodligen ville väl bloggaren skriva om boken men orkade inte läsa den själv. Eller nåt. Jag förstår inte varför man gör så faktiskt. Det här var en bok som inte är särskilt omskriven i svenska medier så det lilla som finns skrivet är inte så svårt att jämföra.
Egentligen är det värre när de som får betalt för att skriva plagierar eller inspireras för mycket, men jag har svårare att förstå att en bloggare utan deadline gör det.
Jag kan ibland märka att jag blir färgad av någon annans recension när jag totar ihop min egen text om samma bok. Det händer oftast om det inte gått så lång tid mellan recensionsläsningen och bokläsningen. Då brukar jag försöka att inte låta mig färgas så mycket, det är nog ingen som vill läsa samma sak om och om igen.
Väldigt ofta tänker jag på varför jag inte kom på just den där smarta formuleringen eller intressanta åsikten om en bok. Men att gå från det till att faktiskt plagiera känns långt bort för mig. Då har jag hellre mina egna illa skrivna texter men de är i alla fall mina.
För mig handlar det om någon slags värdighet, jag skulle aldrig komma på tanken att googla och klippa ihop en text som jag sedan presenterade som min. Då försvinner ju själva iden eller?
Håller med!
Jag fick faktiskt en bokrecension kapad/kopierad/”omskriven” av en journalist på en större tidning. Det gjorde mig väldigt förvånad! Apropå yrkesstolthet …
Skojar du? Pinsamt av journalisten, men ändå lite cred till dig.
Ja, så får man kanske se det 🙂 Det som gjorde mig rasande var att jag blev misstrodd, en liten bloggare mot den stora tidningen liksom. Men det här hände för länge sedan, tio år sedan, hoppas o tror vi alla är lite mer på tårna nu när det gäller publicering på nätet. Eller …?
Det är alltid bra att skriva recensioner. Men ibland känner jag uttråkad över andras verk och kommentera sitt arbete. Iallafall kan du hitta massor av recensioner i olika resebloggar och webbplatser resor om de platser och hotell.
Plagiat är nog inte helt ovanligt…. i en massa olika sammanhang. I Universitetsvärlden kör man alla hemtentor genom ett program som heter Urkund, och då hittas alla plagiat… men riktigt alla studenter verkar fortfarande inte helt på det klara med att det är så.
Jag tycker också att det är roligt att läsa andras recensioner efter jag har skrivit min egen. Om jag har läst någon annans recension INNAN jag läste boken har det hänt att jag har nämnt den recensionen, tex jämfört med vad jag själv tyckte.
Tack för länken om konserten! Haha!
Jo med så gör jag också ibland, hänvisar till andras texter som jag håller med eller inte alls håller med.
Kul att läsa alla kommentarer efter mitt inlägg! 🙂 Jag tillhör ju de som är en ”riktig” recensent, även om jag också har en blogg och skriver om fler läsupplevelser där. Men det är annorlunda att skriva en recension som ska publiceras i press mot att skriva en recension direkt för bloggen. I bloggen är jag lite friare, mer personlig. För press är jag lite korrektare. Jag vet inte om det är bra eller dåligt.
Självklart kan man ju inte googla ihop åsikter om en bok. Själv kallar jag inte mina inlägg för recensioner, de har jag lärt mig ska ha ett ”bestämt” format (min gamla svensklärare spökar ännu), utan jag ser dem som tankar och reflektioner. Jag kan ju inte ”låna” någon annans tankar och reflektioner.
Jag brukar länka till andras inlägg om samma bok och då försöker jag att hitta någon som tycker som jag och någon som tycker tvärtom. Om det går.
Om jag recenserade i en tidning så inbillar jag mig att jag inte skulle våga googla ihop en recension. Yrkesstolthet liksom. När jag skriver på bloggen så brukar jag först skriva recensionen, och det sista jag gör är sen att leta på bokbloggar.se efter andra som recenserat boken och länka till några. Utan att ändra min recension, men det kan vara intressant att se att andra tänkt likadant eller tvärtom. Men när jag recenserat på recensionsdatum har jag ju definitivt inte kunnat snegla på någon annan. Men sen har jag ett jobb där källkritik och källhänvisningar är a och o, genar man där så blir man utstött från yrkeskåren…
Förstår inte heller varför man skulle googla ihop den. Dock tror jag att man säkert samlar ihop intryck från andra om man inte råkar vara den första som recenserar. Jag läser ju ytterst sällan andras recensioner och läser inte heller så många bloggar om böcker. Mest för att jag inte hinner. 🙂
Så meningslöst att kopiera vad någon annans skrivit! Däremot är det jättekul att se vad andra tycker om en bok jag själv har läst:-)
Ja visst är det kul att läsa vad andra skrivit om en bok man läst, men jag undviker att läsa om den innan jag är klar. Inte bara för inläggets skull, utan framför allt för läsupplevelsen.
Jag har läst att det är rätt många som gör så, läser inte recensioner förän de själva ha läst boken. Själv läser jag recensioner för att få tips på bra böcker, hur får ni som inte läser dem tips om nytt att läsa?
Jag vet att jag är lite motvalls eftersom jag inte har något emot spoilers, läser ju alltid sista sidorna i en bok efter att jag läst första kapitlet ungefär.
Bokkataloger och twitter! Och en hel del skummande. Det brukar vara rätt tydligt när en bok haussas.
Twitter verkar ju vara vanligt. Jag får fundera på att ge det en chans till.