foto: Caroline Andersson
Jag tittar ikapp på Babel denna lugna lördagsförmiddag och fastnar i intervjun med Carl-Johan Vallgren. Jag måste erkänna att jag aldrig varit direkt sugen på att läsa något av honom och jag skyller det på Den vidunderliga kärlekens historia. Skrönor, som jag tolkar just den här boken som, är sällan något för mig. Tilläggas bör att jag kan ha fel.
Nya boken Havsmannen fascinerar mig däremot. Den verkligen visserligen vidrig, men ändå som en bok som kan passa mig. Möjligen också Kunzelmann & Kunzelmann.
Jag har faktiskt läst och gillat två av de tre författare i den här inläggsserien, nämligen Kerstin Ekman och Tom Perrotta. Den förstnämnde var mycket bättre än jag kunde drömma om och den andre kanske en liten besvikelse, men båda var ändå bra.Trean Kristian Lundberg ska jag helt klart läsa.
Vilka författare har du inte läst, trots att du kanske skulle gilla dem?
Jag skulle inte kalla Den vidunderliga kärlekens historia för en skröna utan en oerhört gripande kärlekshistoria och en skildring av ett tragiskt människoöde, dessutom skriven på det mest fantastiska språk!
Jag älskar Vallgren, Den vidunderliga kärlekens historia är en stor favorit! Har läst Kunzelmann och tyckte väl den var bra. Lyssnar just nu På Havsmannen och den är som sagt vidrig.