Grabbarna absolut älskar Naturhistoriska. Jag längtar efter en kopp kaffe.
Dela gärna inlägget:
- Klicka för att dela på Facebook (Öppnas i ett nytt fönster)
- Klicka för att dela på X (Öppnas i ett nytt fönster)
- Klicka för att dela på Threads (Öppnas i ett nytt fönster)
- Klicka för att dela på Bluesky (Öppnas i ett nytt fönster)
- Klicka för att dela på Mastodon (Öppnas i ett nytt fönster)
- Klicka för att dela på Reddit (Öppnas i ett nytt fönster)
- Klicka för att dela på WhatsApp (Öppnas i ett nytt fönster)
- Klicka för att dela via LinkedIn (Öppnas i ett nytt fönster)
- Klicka för att e-posta en länk till en vän (Öppnas i ett nytt fönster)
Det är fint där! Men min ena dotter tjatar mest på att ”Vi kan väl köpa det uppstoppade näbbdjuret, mamma!” Jag har försökt övertyga henne att museer inte säljer sina djur, men ingen framgång.
Mina barn tjatar mest om att få köpa allt i butiken.
Om högläsning för lite större barn:
Jag vet inte hur gamla dina barn är, men jag läste precis ”Tigern” av Kate diCamillo. Helt underbar! Jag är inte lika bra som du på att beskriva vad i en bok jag gillar, men det var något med det sorgligt amerikanska och outsagda. Min äldsta dotter som jag envisas att läsa för varje kväll är 9. Hon läser det mesta själv, men den här var jag glad att vi läste tillsammans. Vi pratade mycket om den.
Känns som den där elefanten är en del av vårt vardagsrum snart. Vet inte hur många gånger barnen lyckats dra med mig till Naturhistoriska… Undrar när de tröttnar. I och för sig hinner de väl inte se så mycket när de är där, eftersom de springer som galningar genom salarna.
Precis, det går snabbt som attan genom salarna!