Boris Monstersson är en stor favorit hos grabbarna O och hos mig märk väl. Jag absolut älskar Boris Monstersson och även hans kompis Ella. I bok nummer två har det blivit dags för Monstermaskerad hos familjen Monstersson och Ella är självklart bjuden.
Den med läskigast kostym vinner ett pris och Ella anstränger sig verkligen. Problemet är bara att Ella och gästerna på maskeraden har lika olika syn på vad det egentligen är som är läskigt.
Vi saknade Mysis lite måste jag säga. Mysis var rolig i första boken. Fortfarande fnissar vi en del dock åt allt det tokiga hos monsterfamiljen. Vi gillar också Pelle Forsheds fina bilder och hur texten bjuder på oväntade vändningar väldigt ofta.
Som när Ella funderar på vad hon ska klä ut sig till och tänker:
Men fiskpinne, då?
Nä, alldeles för…
(sidvändning)
…vanligt. Det är säkert alla utklädda till.
Sedan är det ju väldigt konstigt att gästerna på maskeraden istället tycker att korv med bröd och prinsesstårta är läskig mat. Eller hur?
Monstermaskerad är en fin bok för barn från kanske 4 år och även perfekt för dem som just börjat läsa själv. Den är lagom läskig, men mest rolig. Som förälder är jag mest fascinerad över att Ellas pappa inte är det minsta bekymrad över att släppa av henne vid det läskiga huset som befolkas av monster, men nu är ju Boris en väldigt snäll och trevlig kille.