Jag springer inte så himla gärna, men en bloggstafett initierad av Centrum för Lättläst är jag inte främmande för. Den pågår mellan 15 april och 5 maj och inleddes av självaste kulturministern, som skriver ett bra inlägg på många sätt, men lite dålig koll på läsplattans förträfflighet tror jag minsann att hon har. Det går nämligen att läsa riktiga böcker på den också. All bra litteratur behöver alltså inte finnas mellan två hårda pärmar. Men visst har hon rätt i att bristen på ord gör att knytnävarna kommer fram.
Johanna K på Bokhora är en en av de andra bloggarna som inledde stafetten. Hon skriver om bristen på böcker för de elever vi båda undervisar. Nyanlända elever, som har en bristande svenska, men som är mellan 16 och 20, ganska vuxna och definitivt inte dumma i huvudet. Inte heller intresserade av sex, alkohol, våld eller droger. För särkoleelever och elever som förväntas vara problematiska och därmed leva ett liv på samhällets gräns, finns många böcker. För mina finns väldigt få. Jag saknar den vardagliga litteratur som de kan känna igen sig i. Böcker som utspelar sig i en miljö som är så bekant för dem att de klarar av lite fler svåra ord och en mer komplicerad struktur än de annars gör. Av anledningen att de känner igen sig.
Johanna har lämnat över stafettpinnen till mig. Det är jag väldigt glad och stolt över. Mitt inlägg kommer om ett par timmar. Tills dess kan ni läsa andra inlägg på Attentionsbloggen och här.