Tre böcker har det blivit tidigare om Alex Recht och hans team med Fredrika Bergman i spetsen. När Kristina Ohlsson nu släpper sin fjärde bok Paradisoffer har mycket hänt. Fredrika har just börjat jobba efter att ha varit hemma med barn nummer två. Hon arbetar tillfälligt på justitiedepartementet, men saknar polisjobbet. Arbetsgruppen är upplöst och Alex har fått andra uppgifter, medan Peder Rydh slutat som polis. En ny bekantskap är istället Eden Lundell, högsta chef på Säpos kontraterrorismenhet. som tidigare arbetat för MI5 och verkar ha väldigt många hemligheter.
Platsen är ett Stockholm märkt av terror. Inte bara den verkliga självmordsbombaren på Drottninggatan, utan en rad bombhot runt om i staden, varav ett mot Rosenbad. Sverige har fått en ny justitieminister, Muhammed Haddad och han ska delta i en väldigt upmärksammad debatt om invandring. Det är den 10 oktober 2011 och boken utspelar sig under två intensiva dygn.
Vi rör oss inom Säpo och får också veta hur de samarbetar med underrättelsetjänster i USA, Storbritannien och Tysland. Det är mycket hemlighetsmakeri, många förhandlingar och en hel del tvivelaktiga beslut. Terrorismen står i centrum när ett plan som flyger från Stockholm till New York bombhotas. En av piloterna är Alexs son och den andre en av hans närmaste vänner.
Hotbrevet, som hittas på en av flygplanets toaletter, ställer krav på att en utvisning ska omprövas och att ett hemligt fångläger i Afghanistan ska stängas. Händer inte detta innan de når New York kommer passagerarna offras.
Zakaria Khelifi är mannen som fått sitt uppehållstillstånd omprövat och nu ska utvisas. Vad är kopplingen mellan honom och Tennyson Cottage, ett fångläger som väldigt få känner till?
Trots att Kristina Ohlsson bjuder på en spännande historia känns Paradisoffer lite som en mellanbok. Troligen var det nödvändigt att göra något radikalt för att inte riskera att återupprepa sig själv, men Ohlsson är för bra för att behöva oroa sig för det. Jag förstår att hon vill skapa något nytt och jag är inte helt främmande för den nya miljön. Samtidigt är det inte en klassisk deckare och inte riktigt lika välskriven som de tidigare böckerna. Det går lite snabbt i slutet och upplösningen känns inte helt trovärdig.
Fram tills dess är det dock sanslöst spännande, så jag rekommenderar ändå att du läser Paradisoffer, speciellt om du läst de andra tre böckerna av Kristina Ohlsson. Den är helt klart aktuell och tar upp en hel del spännande aspekter. Är du flygrädd ska du möjligen hoppa över, då jag som älskar att flyga blev rätt tveksam till hela idén med att skicka upp människor i luften.
Vet du att du fått en blurb på En sån där vidrig bok där mamman dör? Kul!
En kompis sa det i veckan, men jag har inte sett det. Måste dra till biblioteket! Tack för att du berättadehttps://www.enligto.se/wp-admin/index.php#!
Jag känner ungefär som dig med boken. Lite synd att det blivit en ”mellanbok”, men samtidigt är den ju bra ändå. Kanske har man fått lite för höga förväntningar!
Otäckt skrivet om flygningen. Jag älskar också att flyga, precis som du, men kände att det var rätt bra att jag inte skulle upp i luften direkt efteråt.
Den är bra! Saknade dock de personer jag är van vid, men tror att det är en perfekt bok att börja med och därmed en chans att få nya läsare. De är kanske inte lika sentimentala som jag…