För kaxig för sitt eget bästa?

Jag har alltid gillat Patrik Sjöberg. Visst är han kaxig som satan, men han står alltid för vad han gör. Jag minns när han och Sven Nylander åkte fast under EM i Göteborg och att jag visserligen inte var överraskad, men inte heller så upprörd på Sjöberg som jag var på Nylander. På gott och ont har höjdhoppsstjärnan gjort sig ett namn som busen som i alla fall står för vad han gör.

Till dagens bokträff med Bokbruttorna har vi läst Det du inte såg av Patrik Sjöberg och Markus Lutteman. En ganska ”rakt-på-sak-bok” som avslöjar mycket, är rätt intressant, men inte når några högre litterära kvaliteter. Det här är Patrik Sjöbergs historia, berättad av Patrik Sjöberg rakt upp och ner. Inga krusiduller, mer ett krasst konstaterande att livet inte alltid varit lätt, men sällan tråkigt.

Jag gillar som sagt både Sjöberg och idrott och det är kanske en förutsättning för att uppskatta boken. Visst finns det också en historia om den lille killen som strulade rejält i skolan och fick en trygg punkt hos tränaren Viljo, men det är också mycket idrottsreferenser som kanske kan få vissa läsare att tröttna.

Viljo ja, han som var så viktig att Patrik flyttade från sin mamma till honom när de båda separerade. Detta trots att Viljo utnyttjade honom sexuellt. Det beroendet är svårt att förstå, men komplexiteten i deras relation skildras väl i boken. Det går att förstå, trots att det samtidigt är omöjligt att ta in.

När det är ungefär 100 sidor kvar börjar jag tröttna lite på bokens något monotona stil. Jag har fattat grejen och börjar faktiskt bli lite trött på hela grejen. Då kommer ett kapitel skrivet av en annan idrottsman och historien lyfter igen.

Så vad tycker jag? Det du inte såg är en helt okej idrottsbiografi. Jag tycker inte att den har samma litterära kvaliteter som Jag är Zlatan men den fyller ändå sin funktion och kan säkert locka många läsare. Det är också Sjöbergs röst som genomsyrar boken. Jag lyssnade på hans sommarprogram och där berättade han historien på  ungefär samma sätt, utan yviga gester och med en rejäl dos sarkasm och ironi. Samtidigt finns det stora likheter mellan Zlatan och Sjöberg. Två killar med tuff uppväxt med en talang utöver det vanliga, som aldrig ber om ursäkt för sig själva, illa omtyckta av många vuxna runt omkring, problem i skolan, som respekterar dem som förtjänar respekt, men inte dem som inte gör det, som har en tydlig dröm och uppfyller den.

Patrik Sjöberg har en historia som är viktig att berätta. Kanske blir det lite för mycket snack om ekonomi och elaka journalister, men samtidigt får jag en större förståelse för Sjöbergs ilska mot svensk media. De har pumpat ut en bild av honom som passar dem, vilket inte betyder att Sjöberg aldrig gjort något dumt, men kanske inte så mycket och så ofta som tidningarna vill tillstå.

Jag är glad att jag läste boken, men är kanske inte helt överförtjust. En helt okej bok som vi säkert kan diskutera mycket ikväll då vi ses i vår bokklubb. Så som bokklubbsbok rekommenderar jag den ändå.

Fler Bokbruttor som bloggar hittar du här och här.