Jag snubblade och föll. Boken slet sig och sprang till skogs. Tack alla ni som hjälpte mig upp på fötter, ni vet vilka ni är. Ett tag trodde jag aldrig att den skulle komma tillbaka. Men det gjorde den, älskade bokfan.
Så skriver Åsa Larsson i sitt avslutande tack i nya boken Till offer åt Molok, boken som vi lovats länge, men som kom först i april i år. Var den värd att vänta på? Det tycker jag definitivt.
Jag gillar helt enkelt Rebecka Martinsson och Anna-Maria Mella och det var väldigt trevligt att återse dem igen. Jag tycker också om Krister Eriksson, som spelar en viktig roll i denna den femte boken. De är liksom riktiga människor av kött och blod, vilket gör läsningen mer angelägen än den annars varit. Miljön är dessutom lite lagom exotisk för en göteborgare.
En äldre kvinna vid namn Sol-Britt hittas mördad. I närheten av huset hittas hennes barnbarn Marcus, som självklart är i chock. Sol-Britt Uusitalo var kanske lite för frigjord för den lilla byn och kanske har hennes död med det att göra. Trots att Rebecka Martinsson är först på plats, då Sivving oroar sig för Sol-Britt, kopplas hon snart bort från utredningen, som istället leds av den riktigt otrevlige åklagaren Carl von Post.
Parallellt med den nutida historien får vi följa med till Kiruna på 1940-talet där skollärarinnan Elina Pettersson reser från Stockholm till sitt nya jobb. Redan på tåget dit träffar hon disponent Hjalmar Lundbom som kliver på i Gällivare. Och vet ni, Larsson vågar skriva två historier utan att kursivera den ena. Så himla skönt! Och vet ni en sak till? Det går alldeles utmärkt att skilja de två historierna åt.
Egentligen är det historien om Elina som jag gillar bäst, men historierna i kombination skapar en riktigt bra historia. Möjligen lite för hundtät, men det kan jag ha överseende med. Och så begås det en hel del mord. Blodigt, men aldrig utstuderat våldsamt. Det är bra.
När Åsa Larsson talade om sina böcker och sitt skrivande i Babel, konstaterade hon att det inte går att hänga upp sig på sådana saker som att det begås orealistiskt många mord i ett litet samhälle långt i norr när man läser dem. Det är deckare och i deckare dör folk. Det måste läsaren acceptera. Jag inte bara accepterar Till offer åt Molok, jag gillar den skarpt.
Jag gillade också. Mycket! Och så vill jag para ihop Rebecka och Krister ordentligt. Inte bara lite grann…
Bara hon dumpar advokaten i Sthlm så är jag iaf ganska nöjd…
Åh! Jag längtar tills jag får läsa boken. Har sett fram emot den så länge nu. 🙂 Skönt att höra att den har varit värd att vänta på.
Den var bra! Var lite orolig nu när den tog så lång tid, men det är verkligen en välskriven historia.
Är det okej att läsa den även om man inte läst föregångaren?
lånade den som e-bok på mobilen o råkade visst läsa halva natten….
Den var svår att släppa!
Befinner sig nu på min never-ending-läslista! Även om jag av någon anledning hakar upp mig på titeln… Historiska deckare är alltid välkomna. /Bokdetektiven