Kvinnan han älskade är den fjärde boken jag läser av Dorothy Koomson. Det är också den bästa. Liksom de tidigare böckerna står olycka och död i centrum, men vi slipper de utsatta barnen. Det är jag glad över.
Huvudpersonen Libby är gift med Jack, en man som hon definitivt inte blev kär i vid första ögonkastet. Faktum är att hon inte ens tyckte om honom. Nu lever de trots allt lyckliga i Jacks egenrenoverade hus i Hove.
När vi träffar Libby för första gången har hon och Jack just varit med om en bilolycka. Jack har inte skadats nämnvärt, men då krockkudden på passagerarsidan var ur funktion blev Libbys skador mycket mer omfattande.
Genast blir polisen misstänksam. Har Jack sett till att skada Libby med vilje? Har han försökt ta dö på henne, precis som de misstänkte att han gjort med sin gamla fru Eve? Eve som ramlade ner för en trappa i deras gemensamma hus och fick misstänkt omfattande skador av fallet. Så omfattande att hon dog. Mördad? Av Jack?
Eves skugga faller över huset och över Libbys och Jacks förhållande. Det har den alltid gjort. Mer eller mindre. Det är inte det att Libby inte tror att Jack älskar henne, men hon är rädd för att han aldrig kan älska någon som han älskade Eve. Det är ganska naturligt att Libby blir mer och mer besatt av att ta reda på mer om kvinnan som hennes man älskade.
Lite väl lägligt kanske att Koomson låter Libby hitta Eves dagböcker i källaren, men jag förlåter henne detta ganska billiga knep. Jag förlåter till och med att dagboksavsnitten är kursiva. Jag sugs nämligen in i historien om Eve som lämnar sin mamma då hon vägrar bryta med en pojkvän som utnyttjar Eve. Hon flyttar till London, får jobb och klarar sig ganska bra. Ett tag i alla fall.
Det är sällan som två parallella historier i en bok är lika bra, men så är fallet i Kvinnan han älskade. Jag tycker om att läsa om både Libby och Eve och tycker att Koomson löser det hela mycket snyggt. Bit läggs till bit i ett pussel så fruktansvärt att jag knappt vill lägga det. Bit efter bit, ledtråd efter ledtråd och för varje sida ökar min puls. Det är spännande, välskrivet och förbannat sorgligt. Det här är en väldigt bra bok som förtjänar många läsare. En bra bok att läsa i hängmattan.
Jag har bara läst en bok av Koomson (Marshmallows till frukost) men jag tyckte väldigt mycket om den.
Den här låter väldigt bra, och måste nog åka upp på att läsa-listan
Jag gillade Marshmallows också, men den här är strået vassare, om än en lite annan genre. Relationer i båda, men mer kriminalfokus i den nya.
Jag blir verkligen nyfiken på den här boken nu. Det är en konst i sig att skriva två parallella historier som är lika bra båda två. Tack för tips.
Många försöker, få lyckas och jag tycker att Koomson gör det.