När jag går igenom min läsning märker jag att många av de böcker jag läser är recensionsböcker, en del läser jag till mina två bokklubbar och så ska en och annan läsutmaning slutföras. Betyder det att jag inte bestämmer själv vad jag läser?
Jag skulle inte vilja se det så. Visst är det så att jag blir påverkad av förlagens utgivning, men kanske ännu mer av vad andra bokbloggare läser. Att som jag läsa nästan 100 bokbloggar betyder att boktipsen väller in. Allt kan jag inte läsa, men faktum är att jag läser bra mycket mer nu än jag gjorde innan jag började bokblogga. Böcker har alltid varit en stor del av mitt liv, men nu tar de mer plats än någonsin.
Både bokstavligen och bildligt ska tilläggas. Bokhyllorna svämmar över, för se bara för att jag får böcker betyder det inte att jag köper färre. Dessutom lånar jag ironiskt nog fler böcker än någonsin. Många böcker blir det helt klart.
Egentligen började jag fundera kring det här inlägget efter att jag läste Annikas inlägg om recensionsexemplar. Är det okej att inte läsa ut sådana?
Det som är speciellt med de flesta recensionsexemplar är att det är böcker som jag väldigt gärna vill läsa. Ibland dyker det upp överraskningar i lådan, men faktum är att de flesta av dessa passar mitt riktigt bra. Några väldigt konstiga böcker har dykt upp och då blir de tyvärr inte lästa alls. En bok jag inte bett om och inte lockas av blir inte läst.
När jag väl börjar läsa ger jag sällan upp. Detta gäller oavsett om det rör sig om ett recensionsexemplar eller inte. De böcker som får mig att orka längst är helt klart sådana som ska läsas till en bokcirkelträff.
Just nu börjar jag nästan bli lite stressad av alla böcker som ligger och väntar på att bli lästa. Jag tackar därför bara ja till böcker som jag är tämligen säker på att jag kommer att tycka om. Det känns bäst.
Hur tänker du kring detta?
Jag måste känna lust inför en bok och det får inte gå för lång tid mellan upplevelsen ”åh, den boken vill jag läsa” och när jag faktiskt läser boken – annars förtas lite av tjusningen. Mycket svårt när man som bokbloggare samlar på sig enorma boklistor man vill läsa… Dessutom leder ju läsandet isig självt ofta till mer läslust och tips för vidare läsning.
Passar på att tillägga att jag hittills skrivit tre inlägg i viva-italia utmaningen (min ”kvot” är alltså uppfylld), kan hända det blir något mer – halva maj återstår ju fortfarande:
http://bockeretc.blogspot.it/2012/05/begravningsplatsen-i-prag.html
http://bockeretc.blogspot.it/2012/05/mr-gwyn.html
http://bockeretc.blogspot.it/2012/05/italien-och-flyktingfragan-da-och-nu.html
Visst är det viktigt att wow-faktorn finns kvar! Och jättekul med dina inlägg, ska starta ett samlingsinlägg på studs.
Jag har aldrig läst så många bra böcker sen jag började bokblogga. Det känns som om det är lättare att få tips på bra böcker, och veta vilka man ska undvika, sedan bokbloggarna kom in i min värld.
Jag tycker inte att det är fel att inte läsa ut en recensionsbok – det betyder ju bara att den inte är bra. Tanken är väl att man ska skriva om den oavsett vad man tycker, och om den var så pass dålig att man inte ville läsa ut den får man ju helt enkelt skriva det i recensionen. Jag har just en recensionsbok hemma som jag inte kommit igenom, men jag har låtit den vila lite för att ge den en ny chans senare. Det är väldigt sällan jag inte läser färdigt en bok. Oftast går det alltid att komma över eventuella hinder.
Hade jag varit recensent som hade bokläsande som yrke vore det min plikt att läsa ut böcker innan jag skrev om den, men jag tycker att du har helt rätt i att böcker vi inte läser ut får förbli olästa.
Jag tackar ja till allt färre recensionsböcker faktiskt. Men jag faller rätt platt när måsteläsningen tar slut, som om att jag helt plötsligt måste välja själv o det blir asjobbigt haha
Ibland tror jag att tempot hålls högt för att det finns struktur och måsten!
Jag vet vad du menar. Enda sedan jag började bokblogga så läser jag extremt mycket. Kanske mer än jag borde då jag ska göra annat också. Och många blir böcker som jag läst om på andra bokbloggar. Egentligen hur sjukt är inte det? När jag går in i en affär så ser jag massor av böcker men de som kommer hem med mig är oftast böcker som jag läst om på bokbloggar som redan hundratals andra läst och bloggat om men endå kan jag inte sluta. Men jag ska inte klaga det har bara varit grymma böcker än så länge! 😀
Lite sjukt är det helt klart att habegäret är så stort, trots att huset är fullt av olästa böcker!
Det har kommit ett nytt sorts tvång efter att jag har börjat blogga, ibland recensionsex ibland att jag lovar någon att läsa en viss bok. Och det är samma för mig, jag läser mycket mer!
Jag har nästan fördubblat min lösning sedan jag började bokblogga och man kanske tycker då att de olästa i hyllan skulle minska i samma takt. Men icke. De ökar. I snabbare takt än vad jag läser.
Jag har bestämt mig för att själv inte be om några recensionsexemplar alls, inte förrän de olästa minskat drastiskt och jag tackar inte ja till något om jag inte tror jag kommer att tycka om boken.
Fast jag älskar att hyllorna översvämmas av olästa böcker. Det är en ynnest att ha så mycket att välja bland 🙂
Efterfrågar jag recex läser jag dem. Får jag frågan tackar jag nej allt oftare. Får jag böcker utan att fråga läser jag om de lockar mig, annars inte och då har jag heller inget dåligt samvete.
Mina bokhyllor svämmar också över av böcker men det hindrar mig inte från att låna drösvis med böcker mer eller mindre varje vecka och en och annan bok blir köpt också. Ibland brukar jag fundera om man är riktigt klok, men å andra sidan är det ju en tämligen harmlös ”hobby” 🙂
Jag tycker att jag är har helt sunda bok- och läsvanor, men min käre make håller inte alltid med då bokhögarna hotar att ta över huset.
Läser mer och köper mer jag också.
Allt blir mer för mig, läser, köper, får, byter och lånar mer!