Jag insåg när jag skulle göra min lista att jag ser på tok för lite film. Definitivt på tok för lite svensk film. En topp-10 med svenska favoriter har jag dock fått ihop. Kanske inte så filmvetardjup, men bra. Och mycket från 90-talet.
Här är de utan inbördes ordning:
Persona, Ingmar Bergman (1966)
Den bästa sommaren, Ulf Malmros (2000)
Fucking Åmål, Lukas Moodysson (1998)
Änglagård, Colin Nutley (1992)
Jalla! Jalla!, Josef Fares (2000)
I rymden finns inga känslor, Andreas Öhman (2010)
Mitt liv som hund, Lasse Hallström (1985)
Masjävlar, Maria Blom (2004)
Lust och fägring stor, Bo Widerberg (1995)
Tala det är så mörkt, Suzanne Osten (1993)
Andra som listat är Emma Gray Munthe, Hans G Andersson och Annika Koldenius.
Alla dom här filmerna är ju bra svenska filmer, men jag har så oerhört svårt för dessa svenska dramer, även om de är lite roliga emellanåt. Dom är så mörka och jag blir så deppad av dom.
För övrigt gillar jag rubriken på inlägget 🙂
Jag blir väldigt medveten om det när jag ska välja filmer till mina elever. Deppigt och/eller grymt mycket sex. Funkar sådär i skolan.
och i kväll kommer en svensk film på ettena som är pinsamt dålig, se inte ”Allt om min buske”
Av dessa har jag bara sett fyra stycken! Jag tycker överlag att svenska filmer är ganska tråkiga och ointressanta, tyvärr.
Sju av dem har jag sett. Jag älskar svensk film 🙂
Och äntligen någon mer som gillar Masjävlar, jag trodde jag var ensam om det.
Jag och sambon ser mycket film inklusive svenskt. Här är några svenska som jag gillat:
De ofrivilliga, Bröllopsfotografen, Flickan, För kärleken, Himlen är oskyldigt blå, Leo, Sebbe, Simon och ekarna, Till det som är vackert och Between 2 fires (delvis svensk).
Tack för tips! Några har jag sett, som Bröllopsfotografen, andra inte. Hinner med väldigt lite film. Eller rättare sagt så prioriterar jag film väldigt lite.