Mats Kamp var bra. Mycket bra till och med. Nu har jag läst Hey Princess och den är definitivt ännu bättre. Igenkänning, men på ett helt annat sätt än Mats Kamp. Dessutom har titellåten snurrat i mitt huvud under läsningen och det ökar de nostalgiska känslorna än mer.
Det är 90-tal och Mats bor i Stockholm. Han är lite över 20 och livet väntar på honom. Liksom 90-talets Linda lyssnar han på en massa indie och hänger på Kåren. Just studier verkar dock inte riktigt vara hans grej. Han prövar mycket, men verkar inte direkt nöjd.
Historien tar sin början i februari 1993. Mats börjar på journalisthögskolan och jag räknar ner till studenten. Mats spelar civilization, jag hade ännu inte fastnat i Sims. Mats är lite äldre, mycket mer kvasiintellektuell och helt klart mer irriterad på flirtiga Djs än jag.
Mats träffar Anna, egentligen en lite för vanlig tjej för hans smak, och inleder ett av många struliga förhållanden. Stackars Mats, jag lider med honom under alla konstiga turer hans kärleksliv tar. Sedan är jag mitt i eländet lite avundsjuk på hans festivalresor, men mycket annat finns det inte att vara avundsjuk på.
Hey Princess är en vansinnigt bra bok som tar mig direkt tillbaka till 90-talet. Nu måste jag läsa mig igenom resten av Mats Jonnssons grafiska memoarserie.
Jag håller på med Hey princess nu! Gillade Mats Kamp!
Har du läst fler?
Jag var så mycket mer förtjust i Pojken i skogen, men Hey Princess var inte jätte dum. Du verkar ha njutit totalt av trippen till 90-talet, härligt!
Ska absolut läsa mer!
Jag gillade Hey Princess skarpt. Jag minns hur jag andades in Malmös dofter när jag läste den på bussen, under promenaden till tåget och hela vägen hem till lilla landet med den friska luften. Fin bok!