Ibland dyker en bok upp som jag inte läst om det inte varit för ett mail från ett bokförlag. Inte från förlaget såklart, men från en person där. Någon som sett att jag läser italienskt i maj och som frågar om jag vill läsa Själamakerskan av Michela Murgia. Jag är så glad att mailet kom och så vansinnigt glad att jag struntade i högarna med olästa böcker och tackade ja. Annars hade jag kanske missat Michela Murgias första bok på svenska.
Michela Murgia använder inte ett ord för mycket när hon berättar historien om Maria och hennes adoptivmor Tzia Bonaria. Sardinien är platsen där de bor och det är en plats där tiden verkar stå stilla. En plats som få lämnar. Ännu en plats med ett eget språk som håller distansen till fastlandet och italienskan.
Maria kommer till Tzia Bonaria som sexåring. Yngst av fyra syskon blir hon en för mycket för sin fattiga mor och istället adopteras hon bort. Maria blir ett själabarn till byns själamakerska. Barnet inser dock inte att hennes fostermor hjälper själar att lämna jorden. Men i takt med att Maria växer upp börjar både hon och läsaren ana vad som pågår.
Det är svårt att med ord beskriva den här fantastiska boken. Jag kan kalla den vacker. Jag kan kalla den poetisk och gripande. Jag kan berätta att den befolkas av personer som tog plats i mitt hjärta. Jag kan berätta att jag ryser bara av tanken på läsningen av denna finstämda historia som innehåller så mycket. Läs Själamakerskan och stig in i en helt annan värld. En värld i alla fall jag aldrig besökt förut.