Det där med att välja en bok från barndomen är inte lite svårt. Bara en alltså. Böcker har liksom alltid funnits där.
Jag väljer en bok av Viveca Lärn, den tredje om Mimmi som heter Roberta Karlsson och kungen. Vi läste den i tvåan eller trean i en läsgrupp. Klassen var indelad i grupper där vi turades om att läsa en sida högt för varandra. En av de få gånger jag kom ihåg att vi nivågrupperades. I min grupp fanns andra som läste bra och som älskade att läsa.
Jag minns att vi skrattade så vi tjöt åt alla tokigheter som händer Mimmi, Roberta och Vingmuttern. Det var liksom extra kul när vi läste tillsammans. Annars var jag ofta lätt uttråkad när vi skulle läsa gemensamma böcker, då de ofta var alldeles för enkla. Men den här boken om Roberta, som försöker lura i Mimmi att hon känner kungen, den absolut älskade jag.
För några dagar sedan kom Lillebror hem och berättade att de läste en superrolig bok på förskolan. Det var Monstret i skåpet, den första boken om Mimmi. Riktigt kul att de fortfarande håller!
Viveca Lärn är ju så roligt, kan läsas även efter trean…
Fantastiska böcker. Jag fick ”En ettas dagbok” när jag skulle börja skolan och sen läste jag allihopa allteftersom de kom ut. Har för mig att ”Vingmuttern” var min favorit, handlar om när Lasse från Norrland kommer på besök och han har utåtstående öron – precis som pojkar ska ha! 🙂
Men nu som vuxen så gillar jag böckerna där Eddie är med mest. För jag håller helt med Hannele, de kan definitivt läsas även efter trean.