Brevromaner är en svår genre tycker jag. Egentligen är det sällan formen fungerar fullt ut, men samtidigt är några av de bästa böcker jag läst just böcker bestående av brev. Härom dagen skrev jag om The perks of being a wallflower som definitivt får representera flipp. Däremot hade jag väldigt svårt för boken alla tycks älska nämligen, Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap. Jag tyckte inte heller att Där regnbågen slutar av Cecilia Ahern fungerade speciellt bra. Det blev lite platt och torftigt.
Det gäller att breven inte blir just brev, utan att personerna blir levande genom dem. Det är en konst. Jag tycker även att Barbara Voors lyckas i Emmy Moréns dubbla liv. Rätt kul blir det också när brev blandas in i handlingen i barnboken Konstiga djur av Lotta Olsson, där olika djur skickar brev till Jättemyrsloken och Hasselmusen för att berätta hur himla konstiga de är.
En annan riktig favorit är Anneli Jordahls underbara Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) där vi får följa en på samma gång passionerad och återhållsam brevväxling mellan Ellen Key och Urban von Feilitzen, fiktiva brev märk väl, men mellan verkliga personer.
En av böckerna om Anne på Grönkulla, Anne på egen hand är en brevroman och den bok om henne om jag gillar minst. Det blir inte lika levande i den boken, trots att känslorna flödar i breven.
Vad tycker du om brevromaner? Har du några exempel på flippar och floppar inom genren?
Jag har alltid trott att jag gillar brevromaner, men nu när jag tänker efter kan jag bara komma på att jag läst två. Jordahls underbara lilla pärla var den senaste, och den andra jag kommer ihåg är Nessers ”Kära Agnes”, en spänningsroman som funkade riktigt bra i det formatet. Potatisskalspajsällskapet har jag tittat på många gånger, men inte tagit mig an, blir lite nyfiken på vad jag skulle tycka om brevskrivandet i den när du skriver så här. :^)
Jag gillar Potatisskalpajssällskap 🙂 Just nu är det den enda jag kan komma ihåg som jag läst med brevform. Men jag är nyfiken på Där regnbågen slutar 🙂
instämmer ang. Kära Agnes! (för den överraskande vändningen)
Mest minnesvärda brevroman genom tiderna är Prioritaire av Iselin C. Hermann (slutet!), annars 84, Charing Cross Road av Helen Hanff (två bibliofila själar möts)
Brevromanernas brevroman grand deluxe måste ändå vara ”Den unge Werthers lidanden” av Goethe. 🙂 Det var flera år sedan jag läste den, men kommer ihåg att jag gillade.
Ja just det ja! Werther hade jag glömt bort – det är nog som sagt brevromanernas brevroman, det. Det måste ju har varit ett väldigt vågat grepp då.
Hur kunde jag glömma den?! En del brev i Frankendtein också kom jag på.
Jag tycker brevromaner är ett ganska trevligt koncept och läste i min ungdom hänfört ”Unge Werther …”. Älskade ”Vi måste prata om Kevin” och tycker att den lilla snabblästa boken ”Livet på en kylskåpsdörr” är ett bra sätt på en moderniserad version av brevromanen. Även ”Kära Agnes” och ”Jag skulle var din hund …” är riktigt bra. Däremot håller jag helt med dig om det där potatispajsällskapet. Den gillade jag inte.