Så har jag äntligen läst något av Carl-Johan Vallgren, en författare som jag tidigare avfärdat som för pretentiös och tråkig. Ibland är det trevligt att ha fel och fel hade jag. Hans senaste bok Havsmannen är nämligen riktigt, riktigt bra.
Vallgren tar oss tillbaka till 80-talets Falkenberg och där träffar vi Nella och hennes lillebror Robert. Deras föräldrar är inte mycket att luta sig mot, mamman dricker och pappan sitter oftast inne. Istället är det Nella som tar hans om sin lillebror och försöker skydda honom. Det betyder att hon behöver stå upp mot killgänget som mobbar honom. Eländigt minst sagt och skildringen av Nellas och Roberts liv är verkligen nattsvart. I detta kompakta mörker finns dock en kärlek mellan syskonen som lyser starkt. Det är vackert.
Ledaren för gänget som plågar Robert heter Gerhard. Maken till grym unge får man leta efter. Inledningsvis tar han initiativet till att plåga en kattunge till döds på ett minst sagt vidrigt sätt. Nella ser detta och det gör att hon visserligen har en hållhake på Gerhard, men resulterar i att han istället hotar att plåga Robert ännu mer om Nella inte ger honom pengar. Mycket pengar.
Gerhard är en av de mest obehagliga personer jag läst om. Hans grymhet har inga gränser. Det är En komikers uppväxt upphöjt i tio. Minst. Skillnaden är att Robert har en syster som ställer upp för honom i alla väder. Det hade inte Tomas.
Till denna realistiska och plågsamma barndomsskildring läggs Havsmannen och berättelser får sagodrag, något som jag var rädd skulle förstöra läsupplevelsen, men som istället gav den ännu en dimension.
Jag ska inte berätta mer, då jag inte vill förstöra din läsupplevelse. Läsa tycker jag nämligen att du ska göra. Visserligen kommer du att få ont i magen av allt obehagligt som fyller sidorna, men också hänföras av det vackra språket och den på samma gång realistiska och magiska berättelse som Vallgren berättar.
Åh! Längtar verkligen efter att reservationslistan på biblioteket ska gå ner lite så att jag också får se vad alla pratar om 😉
Psst. Finn som e-bok på bibblan till padda, mobil eller läsplatta. Aldrig kö 🙂
Läste som e-bok och råkade ut för ett vanligt i-landsproblem då bokens långtid gått ut då jag äntligen fick tummen ur att skriva om den. Tur att anteckningar sparas.
Kände att den här boken inte var för mig, när jag läste om den. Kanske har du fått mig att ändra åsikt 🙂
Trodde inte att Vallgren var för mig, men gillade.
Visst är den bra – och hemsk! Man vill ju inte avslöja handlingen för andra men det är verkligen en bok man skulle vilja diskutera mycket. Fortsätt nu med den vidunderliga. Underbar!
Är det inte för mycket skröna då? Mvh Skrönallergiker
Nejdå det är en spännande bok om idéer i Europa, kärlek och en dvärg. Du gillar ju att läsa om precis det ;-).
Dvärgar ja, det gick ju himla bra sist.
Ja, du måste läsa den vidunderliga….. helt fantastiskt bra!
Även för en skrönallergiker?
Jag gillade ”Den vidunderliga…” i början då den lutar mer åt vacker-historisk-roman-med-kärleksinslag-hållet. Sedan blir det dock ganska mycket skröna över det hela. ”Havsmannen” måste jag läsa!
Spontant känns det inte alls som en bok för mig, men kanske att jag ska pröva ändå.
Åh vad kul att du gillade! Jag är ju en ivrig förespråkare för alla Vallgren-böcker (de jag läst i alla fall) men tycker också att du ska läsa Den vidunderliga… för den är hans absolut bästa!
Det låter lovande, den ligger här och väntar på mig! 🙂
Var en lång intervju med Vallgren i näst senaste numret av Vi LÄSER som var mycket bra och efter din recension är jag ännu mer sugen på att läsa Havsmannen.
Har alltid tänkt att han inte passar mig, men föll också för intervjun.