Men uppspärrade ögon och halvöppna munnar följer grabbarna O med då jag läser inledningen av den andra delen i serien Almandrarnas återkomst av Jo Salmson.
Den försvunna staden som är första delen, fick följa med till Spanien och båda barnen fastnade direkt för den. Jag tycker att den är lite läskigare än serien om Tam, men de verkar ha klarat sig alldeles utmärkt från mardrömmar och faktum är att almandrarna inte alls verkar vara några elaka typer. De är rödhåriga, ser ut som människor och regerade över världen förr i tiden. Nu söker de efter sin gamla huvudstad som tydligen låg i närheten av Rians farfars stuga. Rian är ensam hemma när det knackar på dörren. Det är vinter, snö överallt och självklart låter han almandern Elien komma in. Kanske kommer han att få ångra det, men det har vi inte riktigt fått klart för oss ännu.
I söndags fyllde Storebror sju år och då fick han Silveramuletten, del två i serien av min mormor och morfar. Självklart började vi läsa direkt och den är ruskigt spännande så här långt. Rian har träffat fler almandrar och ska försöka hjälpa dem att besegra de onda varelser som kommit till Skuggornas värld där almandrarna levt de senaste hundra åren.
Det finns fem delar av serien, men de senare delarna verkar vara svåra att få tag på. Inte bra nu när grabbarna ser fram emot att få läsa allt om Elien och Rian. Hoppas att jag lyckas få tag på dem!
Låter spännande. Varken jag eller mina tjejer har läst dem.