Länge trodde jag att Morgongåvan av Susanne Boll var en romantisk bok, lurad av omslaget som vid första anblick inte andas spänning. Jag hade fel. Visserligen finns det en hel del romantik i boken, en skruvad sådan märk väl, men det är en spänningsroman med ett imponerande antal trådar som slutligen knyts ihop. Ingen deckare egentligen, trots att jag här kategoriserat den som det. Snarare en psykologisk spänningsroman i Karin Alvtegens, anda. Inga poliser som utreder, utan istället får vi följa ett stort antal personer som berättar en del av en historia.
Huvudpersonen Nathalie är en kul tjej. Hon jobbar lite här och där, sjunger i ett coverband på kvällarna och lever livet just nu utan att tänka på framtiden. Inte så populärt hos hennes föräldrar som gärna skulle se henne stanna upp och sedan välja en mer seriös väg.
Jonas är förälskad i Nathalie. Så förälskad att han köper en ring. En morgongåva. Men kärleken är inte av det vanliga slaget. Jonas iakttar Nathalie på avstånd, men något förhållande är det inte tal om. Inte ännu.
Runt dessa huvudpersoner finns en hel rad andra figurer. Mest tycker jag kanske om Nathalies mormor som får en avgörande betydelse för handlingen. Först tyckte jag att läsningen blev rörig och kände att vissa personer, som Peter och Lisa, kanske var lite onödiga. Det visade sig att jag hade fel då alla personer snyggt fogas in i handlingen och får en betydelse.
Det höga tempot i boken gör att Bolls debutbok går snabbt att läsa. Jag klämde den på ett flyg från Malaga till Göteborg och efter en trevande inledning var jag helt fast. Morgongåvan är ett pussel där alla bitar till slut faller på plats. En spännande bok som jag tror skulle göra sig ännu bättre på film. Det hade blivit en riktigt nagelbitare!