The Donor av Helen FitzGerald handlar om Will Marion, en ensamstående tonårspappa som närmar sig 50. Döttrarna är 16 och han har tagit hand om dem sedan de var små och deras mamma valde drogerna, alkoholen och sin fosterbror framför sin familj.
Hans döttrar är så olika. Georgie är arg på allt och alla, medan Kay är så nära en ängel man kan komma. Nu ska en förälder inte älska sina barn olika mycket, men Will älskar nog ändå Kay lite mer. När Georgies njurar lägger av och behöver en ny njure för att överleva erbjuder han sig ändå att donera en. Det är självklart. Han älskar ju även sin arga dotter. Sedan blir även Kay sjuk. Hur ska han göra nu?
Det låter simpelt, smörigt, stereotypt, you name it, men FitzGeralds bok är allt annat än detta. Hon börjar i svart och vitt, men målar sedan i alla tänkbara gråa nyanser. Även Helena var rädd att detta skulle vara lite för smörigt, men som hon säger, det enda du behöver göra är att öppna boken och börja läsa. Gör det.
Hur väljer man, kan man?
Mellan två dödssjuka barn? Omöjligt!
Och där växte önskelistan på Amazon med ännu en bok:)
ska jag gratulera eller beklaga?