Karyn går på en fest. Hemma hos Tom blir hon full. Så full så hon spyr. Hennes vänner lämnar henne. Hon somnar. Efter festen anmäler hon Tom för våldtäkt. Tom kommer från en fin familj, Karyns mamma super. Vem ska man tro på?
Mikey är Karyns bror. Självklart står han på hennes sida. Han ser sin syster gå under. Hon isolerar sig helt i lägenheten och verkar vara rädd för allt. När Tom släpps mot borgen och hans familj firar med en stor fest, bestämmer sig Mikey för att ta sig in där genom att låtsas vara en kompis till Tom.
Han lyckas och träffar en trevlig tjej där. En tjej som han mycket väl skulle kunna bli riktigt kär i. Hon heter Ellie. Ellie är Toms syster. Självklart står hon på sin brors sida och ska vittna om det hon sett på festen och det innehåller ingen våldtäkt.
Mikey vill hämnas sin syster, men han vill också vara nära Ellie. Två saker som är svåra att kombinera. I skuggan av en tragedi växer kärleken fram.
Älskar – hatar är en spännande bok med ett sådant driv att den är omöjlig att lägga ifrån sig. Mitt exemplar kommer att sättas i en elevs händer, var så säker. En bok alla killar och tjejer från 14-20 borde läsa. Gärna samtidigt, så att de kan diskutera den. Gärna tillsammans med en förälder, en lärare, en kurator eller någon annan vuxen, som kan diskutera den med dem. Den tar upp så många viktiga teman, som kärlek, klasskillnader, våldtäkt, rädsla, skam, hat, hämnd och inte minst lojalitet. Jenny Downham har skrivit ännu en stark bok och frågan är om Älskar – hatar inte är ännu starkare än Innan jag dör. Kanske inte lika sorglig, men viktigare.
Brombergs förlag har samarbetat med ett antal skolor i ett läsprojekt kring boken. Det gillas skarpt! Året ut går det att beställa Älskar – hatar till specialpris. Projektet har en blogg som du hittar här.
I bloggen kan du också läsa varför Jenny Downham valde att avsluta boken som hon gjorde. Inga direkta spoilers, men vänta med att läsa tills du läst ut boken.
Jag som redan läst den ska genast klicka in och läsa vad som händer sen. Jag tyckte den var bra för den var så komplex precis som livet är. Inget är svart eller vitt.
Den här står ofta outlånad i biblioteket och jag har inte haft något direkt sug efter den. Nu blev jag dock väldigt nyfiken på den. Får se om det håller i sig tills jag är tillbaks i biblioteket.
Gillade den också skarpt, annorlunda än Innan jag dör men snäppet bättre nästan. Hos oss på gymnasiebiblioteket har Innan jag dör lånats av många medan Älskar – hatar inte alls fått lika många lån. Dags att promota den mer kanske?