Min chef köpte pocketböcker till oss som sommarpresent och gjorde det väldigt goda valet att ge bort Morgon i Jenin av Susan Abulhawa, som är en välskriven och gripande historia om palestiniernas situation i landet som är allas och ingens. Boken börjar och slutar 2001 då Amal reser med sin dotter tillbaka till Jenin, sin barndoms stad. Däremellan får vi följa Amals förfäder och hennes familj, som tillsammans berättar historien om Palestina och Israel från judarnas diaspora till palestiniernas exil.
Författaren Susan Abdulhawa föddes i Kuwait och hennes föräldrar tillhörde de palestinier som flydde från Israel efter sexdagarskriget 1967. Berättelsen om Yehya Mohammed Abulheja och hans familj tar sin början tidigare, nämligen 1941 då landet fortfarande hette Palestina. Inledningen är så vacker:
I en avlägsen tid, innan historien kom marscherande över bergen och krossade både nuet och framtiden, innan vinden fick tag i ett hörn av jorden och skakade loss dess namn och egenart, innan Amal var född, då levde en liten by sydost om Haifa ett stillsamt liv på fikon och oliver, öppna gränser och solsken.
I minnet idealiserar självklart tiden före katastrofer. Innan staten Israel bildades och bönderna kunde leva sitt lugna liv. Samtidigt utgör detta en skarp kontrast det det som komma skall och det är verkligen effektfullt. Katastrofen inleds 1948 då de israeliska soldaterna kom till byn och invånarna tvingades fly. Då har Amals far och hans fru ”den otuktade beduinkvinnan” Dalia hunnit få två söner, men ännu igen dotter. Den yngste pojken är fortfarande spädbarn då vandringen från byn inleds. Ena sekunden ligger han vid bröstet och sekunden efter är han spårlöst försvunnen.
Vi vet att soldaten Moshe tagit barnet till sin fru Jolanta, men Dalia har ingen aning om vad hennes älskade son tagit vägen. För henne blir det början till slutet och inte ens Amal, barnet som föds senare, kan få henne riktigt lycklig.
Sonen Ismael växer upp som David i ett israeliskt hem. En gång träffar han på sin bror, en palestinsk terrorist aktiv i PLO. De vet inte om att det är bröder, med anar det helt klart. Det här att placera syskon på olika sidor av konflikter ger historien ännu en dimension.
När sexdagarkriget så kommer splittras familjen totalt och jag tycker om hur Abulhawa låter historien påverka vardagen, precis som den måste ha gjort i verkligheten. Jag är också glad att hon inte lockas att skriva en svart-vit historia där alla palestinier är goda och alla israeler onda, för självklart är det inte så enkelt.
Det tog lite tid att komma in i Morgon i Jenin och det var inte så enkelt att hålla ordning på alla personer. När jag väl fått ihop allt, efter kanske 40 sidor var jag däremot totalt fast. Det är en spännande och gripande historia om en av de mest svårlösta konflikter i världshistorien. Jag rekommenderar dig absolut att läsa den oavsett vad du tycker om konflikten i fråga, då Amal och hennes familj är väl värda att lära känna.
Gillade också den boken! Svårt att sätta sig in i en så komplicerad konflikt, men den visar hur den kan drabba den enskilda människan.
Det här är en toppenbok tycker jag, den försöker ge inblickar i en svår konflikt samtidigt som det är en fin roman. Sån’t gillar jag!
Dessutom inte tung, trots väldigt tungt ämne. Då är det en välskriven bok!
Man kan inte annat än att ta till sig Amal. Jag glömde nästan att andas när jag läste boken
Det är ett bra betyg.