Bokmässepepp del 9: Pernilla Alm

Foto: Kristofer Samuelsson

Pernilla Alm är författaren och mingelmästarinnan som jag hängde med en del under förra bokmässan. Mycket trevligt. Hon har skrivit en mycket trevlig bok som jag följt sedan den bara var några sidor tjock genom att läsa hennes gamla blogg Skrivarmamma. Nu kan man istället hitta henne på nya bloggen och på debutantbloggen. Idag hittar ni henne precis här då hon ger tips inför mässan.

 

Du debuterade i våras med boken Alltid du på Printz Publishing. Kan du berätta lite om den?

Alltid du handlar om Caroline som plötsligt har sin ungdomskärlek Adam på sin farstutrapp. Hon har nämligen hittat hans mobil i en lekpark. De är båda lyckligt gifta på varsitt håll men tycke återuppstår och snart står Caroline inför en rad svåra beslut. Alltid du är en historia om hur slumpen styr våra liv, och om vilka val vi gör. Den handlar också om att livet inte alltid tar oss dit vi har tänkt.

Huvudpersonen Caroline gjorde mig riktigt irriterad. Visste du från början hur storyn skulle utvecklas och vilka val hon skulle göra?

Inte från allra första början. Jag kom till sidan femtio och där tog det helt stopp. Jag har senare fått höra från flera håll att just sidan femtio är en kritisk gräns, det gäller att ta sig förbi den för att projektet inte ska hamna i byrålådan på obestämd tid. Jag fick ett råd från en etablerad författare att hoppa framåt i handlingen för att komma vidare, hon rekommenderade mig att t.ex. skriva slutet. Så då funderade jag på slutet och skrev det. Det fick allt att lossna och jag visste vad som behövde hända efter sidan femtio. Förresten är det många som stör sig på Caroline, det tycker jag är kul.

Har du någon ny bok på gång?

Ja och jag har lyckats ta mig till sidan 155 så det borde gå att ro i land. Det är en historia om vad som kan hända när livet får oss att tappa fotfästet för en stund och den utspelas i Barcelona och Stockholm.

I slutet av september är det Bok- och biblioteksmässa i Göteborg. Vad har du för planer för årets mässa?

I år kommer jag att försöka gå på en hel del seminarier. Jag måste sätta mig och kolla igenom programmet och göra ett ordentligt urval. Och så kommer jag förstås att mingla så mycket som möjligt.

Det här är din första bokmässa som författare och jag kan inte låta bli att ställa den klassiska frågan, hur känns det?

Det kändes nog så redan förra året då jag var antagen och boken var på väg. Det var första gången jag kände mig helt legitim på mässan, innan dess har jag ”bara” varit en författarwannabe och inte riktigt känt att jag egentligen borde vara där. Som tur är är mässan även en branschmässa för lärare så jag har använt den täckmanteln.

Årets tema är Norden. Vilken är din nordiska favoritförfattare?

Jag är ett stort fan av den norska författaren Erlend Loe som skriver om otroligt tunga ämnen men på ett sätt som får mig att gapskratta på nästan varje sida. Han sätter verkligen fingret på hur det är att vara människa. Enormt bra.

Vilken författare vill du själv lyssna till?

Eftersom jag gillar Erlend Loe så mycket kommer jag absolut att lyssna på honom när han berättar om sin nya roman Fvonk som handlar om Jens Stoltenberg.
Jag tänker också försöka lyssna på så många av mina författarkompisar som möjligt, t.ex. Amanda Hellberg, Simona Ahrnstedt och Lina Forss.

Vilken monter missar du inte?

Den som bjuder på härligt mingel. Nej, skämt åsido. Jag gillar montrar där det händer saker, intervjuer på scen t.ex. Och där de erbjuder stolar.

Vad har du för råd till den som besöker mässan för första gången?

Grundregeln är sköna skor, inte för varma kläder och mycket vatten. Gärna lite kolhydrater mellan varven också. Sedan kan man ha två approacher. Bara gå runt och insupa allting eller planera noga vad man vill se, jag snackar skriva schema så att man inte missar sina favoriter. Jag föredrar en kombination av båda. Och så brukar jag slinka ut ur mässområdet för lunch för att få en glimt av solen som alltid strålar över bokmässan.

 

Det där med att äta lunch utanför mässan är ett bra tips. Godare och billigare. Förra året glömde jag lunch både torsdagen och fredagen och det är inte att rekommendera. Det där med sol och Göteborg får jag däremot inte alls ihop. Och sedan var det ju det där med skor igen. Kan inte sägas för många gånger.

This website uses cookies. By continuing to use this site, you accept our use of cookies. 

Rulla till toppen