Idag tangerar mina funderingar min yrkesroll, snarare än min läsning, men jag kör ändå. Jag har funderat över hur det är att läsa och att lära på ett andraspråk. I mitt fall engelska. I mina elevers fall svenska.
Jag anser mig vara ganska bra på engelska. Visserligen är undervisning på grundskolenivå inte engelska på speciellt hög nivå, men jag använder språket så gott som dagligen och har ett hyfsat ordförråd.
Skönlitteratur funkar bra att läsa. Någon gång stöter jag på ett ord jag inte förstår, men oftast kan jag räkna ut dess betydelse genom att se till sammanhanget. Lite svårare blir det när boken är ”finare” dvs när författaren inte nöjer sig med de enklaste orden, utan kanske föredrar comprehend framför understand.
Ännu svårare blir det när miljön som boken utspelar sig i inte är bekant för mig. En bok som utspelar sig i säg ett afrikanskt land kan vara lurigare att läsa, kanske inte främst på grund av författarens ordval, utan för att det jag läser om är obekant för mig och därmed kräver en tolkning.
Jag studerar just nu svenska 91-120 hp på lärarlyftet och en del av kurslitteraturen är på engelska. Då handlar det om att jag ska lära på ett andraspråk. I veckan har jag läst om literacy, ett begrepp jag redan är bekant med, men läsningen vållade mig ändå en del bekymmer.
Jag var tvungen att läsa och avkoda texten, innan jag kunde börja med själva förståelsen. Det handlade inte bara om vilka ord som stod på raderna, utan att faktiskt omvandla det jag läste till kunskap. Dessutom till kunskap på svenska, då jag är van att tänka och lära på svenska.
Mina elever läser och lär på sitt andraspråk varje dag. Dessutom utspelar sig de flesta av de böcker de läser i en kontext som de inte känner så väl till. Den svenska. Inte sällan beskrivs företeelser som är helt självklara för oss som vuxit upp här, men som är väldigt svåra att tolka och förstå för någon som inte gjort det. Lite som när jag ska förstå beskrivningar av liv och traditioner i t.ex. Kenya. Då kan det vara tillräckligt svårt att läsa om det på sitt modersmål.
Så vart vill jag komma? Egentligen vill jag bara påpeka att allt inte är så himla enkelt om man inte har sitt modersmål att tillgå. Jag brottas med litteraturen om bedömning på engelska och då är jag ändå ganska insatt i ämnet. Att lära på engelska är knappast detsamma som att läsa en bok av Sophie Kinsella. Inget ond om Kinsella, hon är grym, men ni fattar vad jag menar.
Nu ska jag återgå till pluggandet!
Jag arbetar ju också med svenska som andraspråk och detta är något att ta hänsyn till hela tiden då man arbetar med människor från andra kulturer,. Speciellt då man arbetar med barn som ska lära sig om svenska djur och svensk miljö t.ex. Är man van att leva bland lejon och elefanter är det inte självklart vad ett rådjur eller en älg är. Sådant som är väldigt självklart för den som är född i Sverige. Detta är en anledning till att jag tycker att svenska som andraspråk ska ingå i lärarutbildningen eftersom långt ifrån alla lärare som arbetar med barn som har annat modersmål än svenska tänker på detta. Tänk också vilken resurs vi har i alla de barn/vuxna som är födda i andra länder och man kan använda direkt kunskap när man går in på andra djurarter och länder! Och vad vi skulle stärka eleverna själva om skolan visade att de sitter på denna värdefulla kunskap!! Kom kanske ifrån ämnet lite men detta är det ämne jag brinner mest för!! 🙂
Det är svårt att fixa biologin när man inte vet vad en räv är. Våra elever har mycket att jobba ikapp. Övermäktig uppgift för många!