Foto: Stefan Tell
Ann-Helén Laestadius är en av mina favoritförfattare och hennes böcker om Agnes och Henrik är riktiga bladvändare. Äntligen har någon framställt samerna som helt vanliga människor och inte exotiska inslag eller problem. Istället handlar det om identitet, självförtroende och att bli vuxen. Om någon är ett exotiskt inslag är det huvudpersonen Agnes som inte alltid ses som en riktig same då hon kommer från Solna. Det gäller även min nya favorit Jåke. Nyss kom fjärde boken Hitta hem. Idag får vi veta mer om den och om Ann-Helén Laestadius planer för bokmässan.
Du är just nu aktuell med Hitta hem, fjärde boken om Agnes och Henrik. Kan du berätta om den?
Hitta hem handlar om att hitta hem i sig själv men också platsens betydelse för att hitta sig själv. Och så är det förstås kärlek, alltid kärlek! Henrik kommer för första gången till Solna och frågan om var man hör hemma ställs på sin spets. Om inte han passar i Solna och Stockholm och Agnes inte kan tänka sig ett liv i Soppero utanför Kiruna – vad har de då? Samtidigt har Agnes mamma hemligheter som oroar Agnes och Jåke som tillbringat hela sommaren i Soppero är rädd. För vem och varför?
Du skriver om samer och den samiska identiteten. Hur har ditt eget förhållande till ditt samiska arv förändrats sedan du började skriva böckerna om Agnes?
Jag måste säga att jag förändrats och blivit mer självklar i min samiska identitet. Jag minns när jag var på min första bokmässa i Göteborg och ringde hem till min sambo och grät när jag skulle ta på mig kolten. – Varför gör jag det här? Är det rätt för mig att ta på mig kolten? Jag vill att folk ska förstå varför jag gör det. I dag är det självklart att jag ska ha kolten på mig. Och det här med språket som jag saknar, precis som Agnes, det kämpar jag med men också det har blivit naturligare sen min son börjat lära sig samiska i skolan. Det är väl lite så att det Agnes går igenom, går även jag igenom. Och alltid när jag är ute och föreläser kommer någon fram och berättar om sitt sökande efter sitt arv, ursprung eller identitet (ibland samiskt men lika ofta någon annat) och det väcker alltid nya frågor i mig men också en skön känsla av samhörighet. Jag vill skapa förståelse för det samiska och numera är det lätt för att jag är mer trygg i mig själv.
I slutet av september är det Bok- och biblioteksmässa i Göteborg. Vad har du för planer för årets mässa?
Det krävs några mässor innan man fattar hur man ska göra det effektivast utan att svimma någonstans, stressad mellan föreläsningar i ett konstant sorl. Numera försöker jag ha alla föreläsningar på en och samma dag och så ha en dag ledig där jag själv kan gå runt och lyssna på andra författare. Jag ska vara med på ett seminarium (eventuellt två om vi får ihop det tidsmässigt) på torsdag kl. 13-13.45 som heter Multikulturella författarskap – om ursprung, minoriteter, språk och identitet och så ska jag vara i Rabéns monter kl. 16.00. Jag är ganska nervös inför seminariet eftersom jag ska prata på engelska och det finns ju ett antal samiska termer som jag måste kunna översätta… Varning för stapplig skolengelska vill jag nog säga.
Vilken författare vill du själv lyssna till?
Jag vill absolut lyssna på Åsa Larsson så klart. Och Malin Persson Giolito, Maria Ernestam (men henne missar jag nog tyvärr), Christina Wahldén och Mikael Niemi. Sen är jag nyfiken på ett seminarium som heter ”Samiska mord”.
Vilken monter missar du inte?
Jag hänger ju alltid vid Rabéns monter och alla stora förlag brukar jag besöka. Men det är också kul med tidskrifterna – jag brukar komma hem med minst lika många nya tidningsprenumerationer som böcker.
Årets tema är Norden. Vilken är din nordiska favoritförfattare?
Oj, jag gillar många. Bland de svenska är det till exempel Åsa Larsson, Torbjörn Flygt, Torgny Lindgren och Maria Ernestam. Norska: Karin Fossum, Anne B Ragde och Jo Nesbö. Danska: Hanne Vibeke Holst.
Vad har du för råd till den som besöker mässan för första gången?
Kom tidigt, så fort mässan öppnar. Ät ordentligt och drick mycket. Och ät mat, inte fika, det står man sig inte på. Gör upp ett schema för vilka du vill se men räkna med att du missar hälften – annars blir du bara besviken. Tänk på att det tar tid att ta sig fram så du kan inte boka att du vill se seminarier med kort tid emellan. Se till att stanna upp ibland och bara andas och njut av att vara där. Och satsa på monterprogram om du har ont om tid för då hinner du med mycket. Ha kul! Och ser du mig – kom fram och säg hej!
Att komma tidigt är ett bra tips. Speciellt på lördag och söndag kan köerna vara långa. Känner igen det där med tidskrifter, som jag älskar i teorin, men sällan hinner läsa i praktiken.
Jag lyssnade förresten på Ann-Helén Laestadius förra året, både på mässan och på jobbet och rekommenderar det verkligen.