Jag pluggar just nu halvtid och jobbar 80% (vilket har en tendens att bli 100%, men jag har skärpt mig de senaste veckorna). När livet snurrar snabbt och en hel del ska läsas för studier och jobb, märker jag att min nöjesläsning blir lidande. Det är som om jag har kvar hetsen även när jag läser för min egen skull, för avslappning.
När jag börjar förknippa läsning med tvång, blir det istället tv-serier som ger mig avslappning och resultatet blir frustration. Detta för att jag vill läsa. Jag ser mig som en läsande person. Jag mår bäst när jag läser. Ingenting är egentligen så avstressande som att läsa en riktigt bra bok.
Men tänk om du inte är en läsare och då tvingas läsa. Då lär det vara omöjligt att någonsin hitta till en läsning för nöjes skull. Bara en tanke.
Det blev en kort betraktelse idag. En ögonblicksbild. Men inte desto mindre viktig. Unga idag läser allt mindre. Läsförmågan blir ständigt sämre. Hur kan vi ändra på det. Vänder trenden. Utan tvång. Utan att riskera att döda den läslust som kanske ändå finns.
Vad är det man tittar på som räknas som att man läser mindre? Är det endast (skönlitterära) böcker eller överlag? Med Internet finns det en hel del annat att läsa. Artikelläsning är också läsning, som exempel.
Vad innebär läsförmågan? I stil med dyslexi eller att vi blir sämre på stavning och grammatik? Jag märker en markant skillnad mellan mina syskon och mig angående stavning/grammatik. De har haft tidigare kontakt med just felstavningar tillgängliga på nätet, och så vidare.
Vad tror/vet du?
Sämre läsförståelse är det väl egentligen som ses som orsak till de sämre resultaten på t.ex. Pisa. Unga verkar träna mindre på att läsa långa texter. Jag tycker inte att elever jag möter har sämre stavning eller grammatik, men däremot är många väldigt ovana vid att skriva och definitivt ovana vid att läsa. Går det långsamt och handlar mer om att avkoda än att uppleva blir det knappast trivsamt att läsa.